Kommunala handlingar 1863 samt 1874 t o m 1951

Sammanställt av Sven Karlén

Den ca tusen år gamla företeelsen socken var ett område på svensk landsbygd. 1863 blev stad, köping och landskommun landets självstyrande enheter En av dessa var Ekeskogs landskommun som utgjordes av Ekeskogs socken. Från 1863 t o m 1951.

I kommunarkivet Töreboda finns protokollsböcker för 1874- 1951. På småskolans vind hittade vi ett löst blad med protokollet för 1863. Nu saknas bara 1864- 1873. Här refererar jag protokoll från Ekeskogs kommunalnämnd. Däremot inte protokoll från skolstyrelse , kyrkoråd, barnavårdsnämnd eller den fattigvårdsnämnd som bildades på 1920-talet.

Hur ser Ekeskogs socken ut?

I den kyrkliga indelningen Bellefors Gäll fanns innan 1758 socknarna Bellefors, Hunnekulla (Tiberg) och Ekeskog. Till det gamla Ekeskog hörde nästan hela nuvarande Beateberg. Utom den norra delen som hörde till Halna. Sjön Viken förenade!! Titta på kartan ”Vadsbo härad 1655” där sockengränsen är streckad. Bild 1.

Ekeskogs omfattning var då:

Väster om Viken:

 

Mantal

Ekeskogs byar dvs Kyrkbyn

3 ¼

Jordstorps by

3

Mockeltorps by          

2 ¼  

Ulfstorps by            

½

Tåtorps by             

3/8  

Sörboda by              

1

Dessutom ett 10-tal ensamgårdar ca   1 5/8                            

Öster om Viken:

Abberud

¾

Backa Stora o Lilla

1 1/8

Bolet

½

Bondetorp

1/8

Braxbolet Stora o Lilla

1 ¼

Kalvafjället

¼

Kanterud

¼

Karlås

1

Kvarnlyckan

1/8

Lindehult

¼

Lövassa

¼

Magderud

1

Pukerud

¼

Påsebacken

¼

Skolebacken

¼

Slätterna

1/8

Stenserud

¼

Svärtebäcken

¼

Ölmestorp

¼

Önnerud

1


Totalt hade Ekeskog därmed 12 mtl i väster och 8 ¾ i öster, summa nära 21 mtl.         

Denna höga summa förklarar ett citat i Gösta Karshults förnämliga artikel om Ekeskogs kyrka (Moholmsbygden nr 7). ”emedan Ekeskogs socken af ålder varit och ännu i jordeboken , der Beatebergs socken inte finnes, räknas för större till hemmantal och folkmängd än modersocknen (Bällefors).” Så uttryckte sig kyrkoherden Abraham Lindblad vid en inventering av gällets kyrkor 1829. Vi fick alltså nya sockengränser 1758 och en helt ny socken - Beateberg. Namnet kommer av Beata och Lagerberg. Från Beata Sparre och Adam Lagerberg ägarna till Ryholm, vårt dominerande gods.

 

Bild 1  Ekeskog före sockenförändringen

Som framgår av kartan hade Ekeskog en otymplig form som bara kan förklaras av att Vikens vatten förr i tiden förenade mer än åtskilde. Men hur gick det till t ex när Beatebergsborna skulle besöka Ekeskogs kyrka?  Antingen landresa och 4 km båtfärd plus 4 km till lands. Eller ca 12 km till lands på dåliga vägar. Troligen utnyttjade man det Rya kapell som byggts (när?) vid Ryholm.  Detta kapell flyttades nu, dvs. efter 1758, till Bolets ägor nära nuvarande kyrkans plats. Vi kan konstatera att det på Ekeskogs kyrkogård inte finns några gravstenar över Beatebergsbor.  

När nu alla gårdar öster om Viken togs bort från Ekeskogs socken så miste socknen 40% av mantalen och minst halva befolkningen. Av Hunnekulla fick Ekeskog ersättningen Gäddenäsområdet, ett 5 km långt område öster om Tidaån från Vräkefors – Vargavadet och söderut. Gäddenäs har visserligen viss herremannastatus, se bild 1 där Gäddenäs och Magderud har herrgårdsmarkering. I Ekeskogs kyrka finns en vapensköld från Magderud.    Men  i  mtl förlorade Ekeskog 9 mtl och fick tillbaka bara ca 2 mtl. Bellefors blev nu den största socknen i mantal och därmed också i skattekraft.  

En brasklapp: Jag har hämtat mantalen från Ivar Lundahls ”Ortnamn i Vadsbo härad” från 1967 där gårdarnas mtl är angivna. Naturligtvis ändras gårdarnas mtl med tiden pga. av skiften, hemmansklyvningar och avsöndringar mm. Även omräkning (förmedling till nytt mantal) kunde förekomma. Mtl´en säger dock mycket.                                                                                                                                                      

Bild 2. Ekeskog efter förändringen. (1842 års generalstabskarta)

För Ekeskogs kommun gällde det nu att införliva Gäddenäs rote, Vräkefors rote och delar av Rya torparrote i sitt arbete. Ett exempel kan vi läsa i komm. stämmans protokoll 26 mars 1887” ..beviljades åt änkans barn i Kockatorp nödiga gångkläder.” Kockatorp är vår sydligaste utpost, en prick på gamla kartor men i geografin nu helt försvunnet!                                        

De nya socknarna och kommunerna i Bellefors gäll dvs. Bellefors, Beateberg och Ekeskog har ett nära samarbete inte bara kyrkligt utan också vad gäller skolor, sjukvård, åldringsvård, vägar mm. Ett samarbete utan några noterade oenigheter.

Befolkning 1890: Bellefors 1012 personer, Beateberg 1034, Ekeskog 628   

Befolkning 1923: Bellefors 763 pers., Beateberg 838, Ekeskog 527

Vid många val till förtroendeposter valdes efter den militära indelningen Rote. Jag träffar på 7 st. rotar: Ekeskogs kyrkby, Mockeltorps by, Jordstorps by, Ulfstorps by,Tåtorps by, Sörboda by, Halla, Vräkefors-Lagerfors, Rya torparrote och Gäddenäs rote. Gränserna tycks ej vara strikta.

Textindelning: 

Kap 1  Protokoll från oktober 1875, 1900, 1925, 1950
Kap 2 Val, utnämningar, belöningar
Kap 3 Myndighetsutövning. Fjärdingsman m m.
Kap 4 Ekonomi, löner, Erikssonska fonden.
Kap 5 Fattigvård
Kap 6 Hälsovård
Kap 7 Vägar, post och telefon
Kap 8 Politik
Kap 9 Kommunen Ekeskog upphör.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                      

 

 

 Kap 1 Fyra protokoll från oktobermötena 1875, 1900, 1925 och 1950.

Jag väljer att återge protokollen ordagrant, med gamla ord och felstavningar. 

Protokoll nr 1. Hållet vid lagligen utlyst ordinarie kommunalstämma med Ekeskogs kommun i  Storeg.  Ekeskog den 30 okt 1875. 
§ 1      Utgifts och inkomstförslag för år 1876 för Ekeskogs sockens fattigkassa af kommunal-nemden uppgjord upplästes och godkändes med de förändringar som i § 2 bestämmes.         
§ 2     Belutades att fattigunderstödet för nästkommande år skall uttaxeras efter furk (fyrk) räknat dels penningar dels spannmål och så beslutades att ingen Hafre skall uttaxeras utan endast råg emedan stämman ansåg det vara bättre för fattighjonen om de finge hälften råg emot den nu varande hafreutdelningen som är mindre närande för de fattige.
§ 3     Belutades att fattighjonet Klas Johansson från Brunstorp skall nästkommande år underhållas liksom föregående år 8´ta dagar på varje helt hemman och å de mindre i förhållande därefter. 
§ 4   Beviljades åt Jonas Joahnsson i Normanslund ytterligare 16 kpr råg och 10 kronor, åt Lars Nilsson i Hindrikstorp 5 kronor, åt änkan Stafva Eriksdotter och änkan Stina Andersdotter i Geddenäs hvardera 16 kpr råg och 5 kronor samt att åt Anna Andersdotter från Ebbhult skulle inköpas nödiga sängkläder och ett par skor, och åt Johannes Petterson vid Geddenäs 16 kp råg och 5 kronor.
§ 5   Såsom ombud för socknen att öfvervara mantalsskrivningen för innevarande år hvaldes  E G Svensson i Storeg. Ekeskog.
§ 6   Till kronofjerdingsman för Ekeskogs socken för nästkommande år hvaldes hemmans-egaren Salomon Johansson i Tåtorp.          
Vidare förekom ej
Dag som ovan å kommunalstämmans vägnar  A Andersson /ordförande.                                          Justerat E G Svensson och E Andersson.  Uppläst i kyrkan 7 nov/ A Tengbom.

Protokoll nr 2.  Fördt vid lagligen utlyst ordinarie kommunalstämma med Ekeskogs kommun den 27 0ktober 1900:
§ 1   Det av kommunalnämnden utarbetade förslaget till inkomst- och utgiftstal för år 1901 föredrogs och godkändes; och bestämdes att bristande beloppet 964 kr 31 öre skall uttaxeras efter allmän fyrk samt att mjöl till en del understödstagare skall uppköpas och utdelas.
§ 2   Till ombud vid innevarande års mantalsskrivning utsågs kyrkovärden Gustaf Andersson i Storeg.  
§ 3   Åt Sven Svensson i Mossen beviljades 7 kr till stöflar. Angående Inga Maja Grek beslut-ades att söka inackordera henne hos hennes måg August i Klockarebolet. Åt Stina Olofsdotter i Hindrikstorp beslutades inköp av nödig vedbrand för året  och uppdrogs åt Fredrik Andersson i Spjutåsen att draga försorg härom. Bestämdes att anskaffa ett lass sågspån fyllnad å trossningen i Maria Bengtsdotters i Mockeltorp stuga.

Såsom åfvan /Alfred Johansson ordförande. Justerat Alfr. Svensson, J F Carlsson.                 Uppläst i Ekeskogs kyrka den 28 okt 1900 af J Eklöf.

Protokoll nr 3: Fördt vid årets 2 ordinarie kommunalstämma med Ekeskogs kommun den 28/10 1925.
§ 1   Inkomst och utgiftsförslaget föredrogs och godkändes och valdes jämte ordf. Alfred Johansson Stommen och Joh. Karlsson Mockeltorp att underskriva detsamma, för täckandet av utgifterna beslöts en uttaxering af 4 kr för bev. krona.  
§ 2  Att representera vid årets mantalsskrivning valdes Aron Karlén och Johan Karlsson Mockeltorp, med David Ansson Mossen som suppleant.
§ 3  Till dispensiärsverksamheten i länet beviljades 10 kr för följande år.                                   
§ 4  Hundskatten bestämdes till 5 kr och skulle medlen användas för inköp av skodon för fattiga skolbarn.                                                                                                                                        
§ 5  Till överförmyndaren beslöts bevilja en lön av 25 kr per år jämte det arvode som tillkommer för granskning av räkningar.                                                                                                   
§ 6   Beslöts att fjärdingsmannen skulle på kommunens bekostnad inköpa en revolver för ca 25 kr i och för tjänsten.                                                                                                                           
§ 7   Till kommunens ombud vid sammanträde inför landsfiskalen ang. polisbevakningen i länet enl. Sv. Förf. 170 § 9 och 10 valdes Aron Karlén och Johan Karlsson Nolg. Med Egon Larsson Stommen som suppleant. 
§ 8   Angående kassören för kommunernas kassa för distriktsbarnmorska beslöts att arvodet af samtliga kommuner bör utgå med 50 kr per år och att Ekeskogs kommun bidrager härtill med det av K.B enl. resolution den 23 Febr. 1925 bestämda fördelning mellan kommunerna med för Ekeskog 6/56.  Angående frågan om överlämnande för underhåll av vägkassan uttalade de närvarande enhälligt att de önskade helst själva fullgöra naturaunderhållet emedan de befarade att det ”eljest blefve för dyrt”.                                                                                                                             
Att justera protokollet valdes Alfr. Johansson Stommen och Johan Karlsson Nolg. Mockeltorp.                             
Som ovan Aron Karlen ordf.                                                                            Vederbörligen kungjord i Ekeskogs kyrka sönd. 1 nov 1925 af Axel Fogelqvist.

Protokoll nr 4. Vid årets 2 ord. komm. stämma med Ekeskogs kommun den 31 okt. 1950.     
§ 1   Den av fattigvårdsstyrelsen, barnavårdsnämnden och komm. nämnden uppgjorda utgifts- och inkomst-förslagen för år 1951 fastställdes och beslöts för täckande av utgifterna en uttaxering av kr 1,08 pr. skattekrona. I beslutet ingår avsättning till blivande storkommunen av begärda 5 öre pr. skattekrona till administrationskostnader och 50 öre pr. skattekrona till skatteregleringsfond (förbehåll se kom. stämmans prot. 31 okt 1949 § 2). 
§ 2   Hundskatten för nästa år fastställdes oförändrad till 15 kr per hund och skulle medlen användas sålunda:      

Till skodon till skolbarn

högst 100  kr                                                                                                      

    skolresebidrag                             

60 kr                                                                                                         

    skattepengar å räv                    

5 kr per räv                                                                                                          

                        å kråka               

25 öre pr kråka                                                                                                                                                           


§ 3   Följande anslag för nästa år beviljades jämlikt  kom.nämndens förslag:   

Moholms Erk. Sjukkassa 75 öre pr medlem     

99.75 kr

S.L.S bibliotek

100 ”

Hemvärnet

50 ”

Dispensärverksamheten

20 ”

Soldaternas vänner Skövde

50 ”

De blindas förening

20 ”

§ 4   Beslöts att kommunen jämväl under 1951 skulle vara medlem av Landskomm.´s förb.    
§ 5   Föredrogs skrivelse från pastoratets brandförsvarsförbund med anledning av Moholms brandstyrelses begäran att för 1951 få utöver i gällande släckningsavtal stipulerade 15 öre pr. skattekrona erhålla ytterligare 5 öre pr. Skattekrona på grund av vissa kostnadsstegringar. Då såväl brandförsvarsförbundets direktion som komm. nämnden tillstyrkt ifrågavarande begäran godkände stämman utbetalning i enlighet härmed, dock under förutsättning att övriga kommuner som har gemensamt släckningsavtal med Moholm fatta samma beslut.

Som ovan Hans Karlén, ordförande.  Justeras Gustav Gustavsson, Paul Nilsson.                             Prot.justeringen kungjort. I Ekeskogs kyrka 5 nov 1950, Evald Svensson.  

 

 Kap 2. Val, utnämningar, belöningar

Kommunalstämmans ordförande:

Protokollsböckerna börjar 1874, men ett enstaka protokoll från 1863 fanns som lösblad på småskolans vind. Åren 1864- 1873 saknas. Alla ordförande var män och nästan alla var lantbrukare. Titel användes bara för dem som avvek från det mönstret. Gårdarna Storeg.-Stommen- Ekag.-Lillegården ligger i kyrkbyn, Ekeskogs rote. Följande valdes till ordförande i kommunen/socknen:

För 1863-?

Johan Johansson, Ekagården hur länge?

 

Till 1874 ? år

A G Andersson, Ulfstorp Västerstugan, nämdeman. 

 

1875, 4 år

Anders Andersson Storegården.

 

1879, 20 år

Erik Gustaf Svensson Storegården(Fallabacken).

1899, 2 år

Alfred Johansson Ekagården (Nole backe), även 1911.

1901, 6 år

Gustaf Andersson Storegården

1907, 2 år

A G Fredlund Rya Nolgården, jägare.

1909, 3 år

F A Gustafsson Jordstorp, godsägare.

1911, 3 år

Alfred Johansson Ekagården.     (plus 2 år, 1899, 1900)

1915, 2 år

Emil Karlsson Storegården (Fallabacken).

1917, 2 år

Albin Larsson, Folkskolan, folkskollärare

I dec 1918 valdes först Ernst Jansson Mockeltorp enhälligt till ny ordförande. Det visade sig dock att han och fadern Anders Jansson mantalskrivit sig i Fägre , varför Ernst ej var valbar.

1919, 1 år

David Isaksson Storegården

1920, 9 år

Aron Karlen Stommen, nämdeman.   Avlider i dec 1928

1929-1951  23 år

Hans Karlén, Stommen.  

 

Tidig namnteckning

 

 

Från 50-talet


Diverse återkommande eller unika val:

Begreppet sockenmästare nämns en enda gång. 1874/dec: ”Till sockenmästare i Ekeskogs rote hvaldes Johan Johansson Stommen i stället för Gustaf Jansson.”  
1875/dec. om ringaren:” Som A G Forsell i Bellefors har uraktlåtit att fullgöra ringningen här vid kyrkan om lördags aftnar och söndags morgnar så har å kyrkostämman blivit beslutat att kommun skulle föranstalta att ringningen bleve värkställd och som ersättning skulle gräset på kyrkogården användas. Så har på kommunalstämman blivit uppgjort om ringningen för 1876 med Johan Johansson i Stommen Ekeskog mot en avgift af 5 kr samt gräset på Kyrko-gården, men om A G Forsell häremot skulle väcka process så betalas för ringningen 10 kr för år räknat.”
Ända in på 1940-talet användes oxar som dragdjur. Backaverner, Gusten i Lindåsen, Alfred på Stommen kunde konsten att lägga på oket och styra sina oxar med hi och ho. Men viktigaste dragdjur både på åker och i skogen det var hästen. Titta på Nilssons foton i bygdegården. Hästarna där är ståtliga och blänkande.
1898/nov.: ”Till ordförande och ledamöter i hästuttagningsnämnden utsågs följande personer: Lantbrukaren Anders Jansson i Mockeltorp ,ordförande och arrendatorn A Rosén  osv (4 pers.) .” I nästa paragraf ” Till ledamot i häst-mönstringskommissionen utsågs lantbr. J Eriksson Ekeskog, Lillegården.” Nämnden valdes på 4 år.
1950 bestod den av 3 personer med ersättare:”Till h-uttagningsnämnd för åren 1951-1954 omvaldes Karl Johansson Ekag.(Gustav Johansson Ulfstorp), David Ansson Mossen(H E Hermansson Herrängen) och K E Karlsson Mockeltorp (Oscar Schytt Lilleg.  Nämndens uppgift var att för krigsmaktens behov utta ett av konungen bestämt antal hästar i kommunen. 1897 bestämdes att nämnden skulle utses även i fredstid. Detta blev en uppgift för länsstyrelserna 1934. Återkom som kommunalt organ 1943 med huvuduppgift att tillvarata näringslivets intressen i samband med uttagandet som även kom att gälla traktorer. Nämnes även i 1963 års lag.

Mantalsskrivningen sköttes noggrant av kyrkan, pastoratet. En redovisning gjordes årligen och till den skickade de tre socknarna ett ”ombud att övervara mantalsskrivningen.” När gamla med vårdbehov flyttade till anhöriga utanför socknen blev det ofta en förhandling om vilken kommun som skulle betala underhållet. 
I Kungl. Maj:ts kungörelse i dec 1880 efterfrågades kommunernas inställning till ” det omedelbara valsättet av riksdagsman.” Frågan kom från Undenäs som tydligen skulle svara för Södra Wadsbo Tingslag. Den ordinarie kommunalstämman i Ekeskog gav ett försiktigt svar:”Ekeskogs kommun anser för sin del fotfarande bäst att valet af riksdagsman sker genom elektorer, i likhet med vad som hittills skett.” Ja, demokratin utvecklas verkligen steg för steg och tar fart med rösträttsreformerna. För Landstingsman sker valet i Walla Tingshus och dit skickades en ”hvalman för landstingsmans väljande”. Så gjordes fram till 1909. Men, år 1910 står det så här:” Wid härefter företaget landstingsmannaval afgåfvos 21 röstsedlar, som genast inlades i omslag och förseglades.”  Rösträtt, men än så länge bara för män med inkomst.
Vår rättsinstans är Vadsbo Södra Domsaga och de ingående kommunerna hade del i förvaltningen av tingshuset genom kommunala ombud. Det gällde först tingshuset i Valla, senare försäljningen av detta och uppbyggnad av det nya tingshuset i Moholm
Några ovanliga utnämningar som kräver sin förklaring: 
Val av skiftesgodman. Väljs för 6 år. Ska kunna skifta ett dödsbo och medla vid bodelning där t ex makarna inte är överens.
Möte med rotehållare sker mera sällan och omfattar då hela Skaraborgs län. En rotehållare är ägare till soldattorp.
Ledamot i markegångsprissättningsnämnden. Där fastställs traktens aktuella priser på spannmål och på dagsverken. Sammanträdena var i Moholm.
En bevillningsberedning behandlar statsverkets inkomst och förmögenhetsskatt. Jag citerar från extrastämman 11 febr. 1899:” Till ledamöter i innevarande års bevillningsberedning utsågs Johan Eriksson i Lillegården och Gustaf Andersson i Storegården samt till suppleant Gustaf Johansson i Ulfstorp.”
En mycket viktig funktion hade ”beredningsnämnden för nästa års fastighetstaxering.” T ex nov 1932 bestod den av 2 man plus 2 ersättare. I samband med utdikningar av jordbruksmark  ville staten höja taxeringsvärdena kraftigt vilket ledde till långa
förhandlingar
Överförmyndare valdes för 4 år i taget. Lön 25 kr/år plus extra. Platsen var vikt för socknens folkskollärare vilket en ung lärare troligen inte kände till. Så här drastiskt uttalade sig stämman: ” Mot valet av överförmyndare reserverade sig den valde folkskoläraren Rolf Erasmie som avsade sig valet på grund av bristande tid, vilket skäl stämman dock ej kunde godkänna.”
En nämndeman är medlem av tingsrätt eller hovrätt. En lekman som utses av kommunfullmäktige för en valperiod. I våra protokoll nämns 5 nämndemän från socknen
Nr 1: 1874, 29 dec. Protokollet är undertecknat av A G Andersson ordförande.  Under namn-teckningen har min far Hans Karlén, som blev ordf. 1928,  med blyerts skrivit till ”Västerstugan, nämndeman”. Västerstugan och Österstugan är de två största gårdarna i Ulfstorps by
Nr 2: 1881 29 okt. Till nämndeman utsågs Löjtnant W Blix på Jordstorp.
Nr 3: 1900 nov. Lantbr. Carl Svensson Rya backgården.
Nr 4: 1913 27 mars. Patron John Moréus på Magderud.
Nr 5: 1921 20 dec. Till nämndeman för Ekeskog, Bellefors och Beatebergs socknar för en tid av 6 år valdes handl. och lantbrukaren Johan Aron Sanfrid Karlén Stommen Ekeskog.

Speciella utmärkelser, medaljer:
Från 1901 30 okt: ”Stämman beslutade enhälligt förorda och föreslå det Kongl. Maj:t i nåder måtte tilldela hemmansägaren Erik Gustaf Svensson i Storeg. Ekeskog (Fallabacken) medalj i silfver för 50 års långvarig och trogen tjänst som klockare i Ekeskog samt för 20 års tjänst som kommunal-ordförande i samma kommun.”
”Att Kungliga Patriotiska Sällskapet måtte tilldela drängen Johannes Larsson i Ekagården silfver-medalj för 42 års långvarig och trogen tjänst hos h.-ägaren Johannes Johansson Ekag.  samt  att Kgl. Patr. Sällskapet måtte tilldela Lotta Kristina Johansson silfvermedalj för 23 års lång och tr. tjänst som piga hos fru Sofia Andersson i Flobacken.”
1908 sept :” Enär gårdsegaren And. Jansson i Storegården Mockeltorp varit ledamot i Skaraborgs läns landsting i 18 år och än längre….plikttroget skött kommunala tjenster…anhålla vi att Kungl Majt tänktes i nåder tilldela bemälde And. Jansson förtjänst-tecken för dessa hans medborgerliga förtjänster.”  Vidare i samma protokoll:
”Enär skogsförvaltaren And. Gust. Fredlund i Rya Nolgården som arbetsledare och förman med största nit och skicklighet under senaste 28 år odlat skog å jordarealer af ca 2279 ha stenbundna kalmarker som delvis voro sedan urminnes tid kala grusåsar samt då dessa kalmarker genom den skedda skogsodlingen förvandlats till tätslutna, växtliga ungskogar som höjt egendomar i värde i Ekeskog och angränsande socknar anhålla vi…….Kungl Majt tilldela bemälde……utmärkelsetecken för…medborgerliga förtjänster.”
1921 dec: En utförlig motivering om ”Fru Matilda Bellander (f Lindgren) i Moholm som under 40 år och fortfarande tjänstgör som barnmorska inom Ekeskogs och Bellefors samt en längre tid även i Beateberg…med allvar nit och skicklighet fullgjort sitt ansvarsfulla kall….hos Kungl. Patriotiska Sällskapet  föreslå… dess stora guldmedalj….. bekostas av församlingarna. ”
1943 dec § 22: ”… kommunens stora tack till de avgående nämndledamöterna Henning Gustafsson Tåtorp och Alfred Johansson Stommen för … förtjänstfulla insatser i socknens kommunala liv, den förre som ledamot i kom-nämnd och fattigvårdsstyrelse i 26 år den senare som pensionsnämndsledamot i 29 år.”

 

Kap 3  Myndighetsutövningar . Fjärdingsman m. m.

a)_Kronofjärdingsman

Om ordet: Titel från 1500-talet där rättens företrädare i varje härad ,länsmannen, hade hjälp av  4 personer, fjärdingar. Därav fjärdingsman.Så småningom en i varje socken. En avlönad bisyssla. Jag räknar nu upp Ekeskogs kronofjärdingsmän. Inga kvinnor! Men vi kan verkligen tala om närpoliser!

1876

Salomon Johansson i Tåtorp.  Är säkerligen betald. Inget belopp angivet

1877

Gustaf Jansson Stommen

1878

Erik G Svensson Storegården (Fallabacken).

1879

Johan Johansson Stommen

1880

Karl Johansson Ulfstorp

1881

Lars J Johansson Sörgården Mockeltorp

1882

Gustaf Andersson Syken. Västgötska Sika = våtmark. Lantmätarsvenska, Siken

1883

Johannes Jonsson Sörboda

1884

Johan Larsson Storegården

1885

Löjtnant C G Bergendahl för 1 mtl Rya Nolgården

1886

Anders Johansson i Halla

1887

Anders Johansson i Halla. ( Gårdsnamnet skrivs numera felaktigt Hallen!)

1888

Anders Gustaf Andersson Tåtorp

1889

August Johansson Västra Sjötorp (Ängvaktars).

1890

Karl Johan Johansson Sörboda

1891

Anders Andersson Storegården

1892

Adolf Johansson Brunstorp (Herrängen).

1893

Johannes Larsson Stora Stubbetorp

1894

Johannes Larsson Tomtåsen

1895

Anders Jansson Storegården Mockeltorp

1896

Arrendatorn A G Eklund för 1 mtl Jordstorp Nolgården

1897

Johan Eriksson Lillegården

1898

Fredrik Andersson i Spjutåsen

1899

Johannes Sköld Tåtorp

1900

Karl August Karlsson Storegården

1901 i 3 år

J A Johansson i Sjötorp. Mot ett arvode av 20 kr per år

1904 i 20 år

Karl August Johansson Storegården. Lön 40-50-80-120-200 kr

1924- ca 1939 i 16 år

David Ansson i Mossen. Davids lön var först 175 kr/år som höjdes till 250 och till 300 kr. Notera från protokollet från 1925 att fjärdingsmannen då tilldelades 25 kr för att köpa en revolver! Att användas i tjänsten!

1939 bildades Moholms polisdistrikt där Ekeskog ingick . Till distriktet betalade kommunen 300 kr 1939 och 1100 kr 1950. David Anssons tjänst försvann troligen 1939.  I mars 1940 benämns han f d Fjärdingsman.   Den tjänsten hade varit en viktig bisyssla för småbrukaren från Tuppamåsen, mossen där tjädertuppen spelar. Inom det nya polisdistriktet fanns en landsfiskal i Moholm ( eller i Tidan)  men Ekeskogs komm. hävdade att man dessutom ville ha en ´extra polisman´ i socknen. Jag har en känsla av att David Ansson var denne extra polis, om än inte med titeln fjärdingsman , kanske ända fram till 1951? Ett nytt arbete för fjärdingsmannen blev de nöjestillställningar som reglerades hårt på 30-talet. Där behövdes t o m  extra hjälp. Robert Karlsson Ängvaktaretorp och Hjalmar Sahl Ängen Lagerfors valdes till ordningsvakter och försågs via landsfiskalen med polismans skydd och befogenheter.

Så en ny företeelse. Från maj 1902:

Som tillsyningsmän öfver bettlare och lösdrifvare valdes i maj 1902:

Mejeristen Aron Karlén Ekeskogs rote.
Lantbr.        Anton Nilsson i Sörg. För Mockeltorps rote.
Torparen   Johannes larsson i St Herrängen för Jordstorps rote.
Lantbr.       Karl Karlsson i Ulfstorp för Sörboda rote.
Kronojägaren A G Fredlund för Wräkfors rote.

Tillsyningsmännen valdes för en tid av 3 år och erhåll en belöning av 5 kr för varje anhållen bettlare samt skjutsersättning. ”Äfven beslutades att var och en som i sitt hem hyser bettlare och lösdrifvare skall böta 5 kr.”1906 tillsätts en ny kommitté 1918 i okt ytterligare ny komm. Nu är bötesbeloppet 10 kr och rotarna fler. Ekeskogs, Mockeltorps, Ulfstorps, Tåtorps, Rya torparrote, Lagerfors  , Wräkefors  och Gäddenäs rote. 8 rotar! Jag hittarsedan inga flera noteringar om tiggare. Heller inte något om hur många bettlare som anhållits. Kanske hade det hela mest en avskräckande funktion? Samhällets moral.

b) Kristider
Sverige blev ej direkt indraget i världskrigen men vi påverkades. Det gäller både 1´a världskriget, depressionen på 1930-talet och 2´a världskriget.

Från jan 1917: ”..vidare beslöts att förmalningskort utlämnas i Folkskolan den 1é och 15de varje månad. ”För rätten att mala säd för eget bruk tror jag.
Från 7 jan 1932: Länstyrelsen har begärt att en arbetslöshetskomm. (Alk) tillsätts. Komm-nämnden förordar Laur Johansson Vargavadet som ordförande för denna och dessutom 4 medlemmar i komm. plus 2 ersättare.  Samtliga utom ordf. kommer från Ryatorpen. Där var förmodligen arbetslösheten störst. V ordf blev Erik Bratt Espelunden som tituleras entreprenör!                                                                                                                             Kommitten ombeds efterhöra om staten kommer att betala Alk´s expeditions omkostnader.
13 okt 1932: Alk föreslår som åtgärd att kommunen ska ge anslag för att låta bygga utfarsvägar från V. Sjötorp, Kojan och Mossen. Detta förslag föll ej stämman på läppen. Man skriver. ” Att med kommunala medel engagera sig i ett dylikt företag kan nämnden sålunda ej tillstyrka då i så fall andra hemman med lika dåliga utfartsvägar med lika stor rätt kunna påföra kommunen hjälp med sina utfartsvägar.” protokollet fortsätterså här, i sammandrag: ”.. nämnden anser ej ….att arbetslösheten är av den omfattningen att … man kan föreslå allmänt uttaxerade medel för dess avhjälpande……….Dessutom förmodar nämnden att det går ..att förskaffa arbete med t ex,  
--Skogsarbeten å Ryholms skogar.
--Vägarbeten mellan Lagerfors och Myckeltorp.
--Skogsdikning (Lillegården m fl skogar.)   
-- Arbete vid Göta Kanals arbete vid Lanthöjden.( Den s k Bergkanalen.)  
Ytterligare ett förslag kom från vår Alk i samarbete med Fägre Alk. Det gäller vägen Tåtorp –Boda – Stenbäcken, som de ansåg  kunna bli ett statskommunalt reservarbete.  Nämnden är förvissade om nyttan och nödvändigheten av vägen Tåtorp -  Halna. Men, - ingen känner sig skyldig att bygga bron vid Tåtorp. Rättegång pågår.
-- När brofrågan är löst bör vägen byggas genom vägdistriktets förmedling. 
Vid nästa k-stämma redan 23 okt 1933 i §3: I samarbete med Alk. ”..uppdrogs åt k-stämmoordf. Hans Karlén ”..att undersöka möjligheten av stats- och lantstingsbidrag för väg ..antingen Lindåsen-Mossen- Herrängen. Eller Perstorp- Kasuben(över Spjutåsen)- landsvägen Ryholm-Ängatorp.”   Se vidare under kapitel 7 - Vägar.    

Världskriget börjar 1939. Vi slipper detta och våra tecken på kristid inskränker sig till:         
1939 jan Kommualnämndens möte hålls i kyrkan. Småskolan var militär förläggning. 
1939 okt: Kommunalt kristidsförbundförbund Ekeskog-Bellefors, Beateberg+Ransberg.
1940 12 mars: Hälsovårdsnämnden hade dömt ut statarbostaden på kronoegendomen ¾ mtl Skattegården Mockeltorp för bostadsändamål. Men från 14 mars ägs Skattegården (expropierad) av Kungl. Flygförv. Därför” lägenheten bebos f n av ogifta tillfälliga arbetare vid det flygfält som med största möjliga skyndsamhet anläggs i närheten. Nämnden ansåg sig för denna tillfälliga bosättning böra göra ett undantag, då ett strikt tillämpande av förbudet i så fall ej skulle stå i överenstämmelse med den hjälp och hänsyn, som var och en är skyldig att ägna rikets försvarsmakt
1940 17 mars: Till ordningsmän i händelse av krig, att åtnjuta polismans skydd utsågs för de olika rotarna. 14 män där alla utan titel är hemmansägare.
--Gustav Gustafsson Ekagården och Karl Andersson Storegården.  
--Godsäg. Ernst Jansson Storeg Mockeltorp och K J Karlsson Nolgården, Mock.
--Algot Johansson Ulfstorp, Henning Gustafsson Tåtorp.
--Gustaf Johansson Sörboda, Oskar Johansson Sörboda.  
--F d fjärdingsman David Ansson Mossen, Robert Karlsson V Sjötorp. 
--Arrendator Herman Johansson Tegelslagartorp, Torparen Paul Karlsson Kvarnbacken.
--Arrendator Hjalmar Sahl Gäddenästorp, arrendator Algot Johansson Gäddenäs.  

Vid den här tiden var de flesta vapenföra män inkallade till militär tjänst. Flera ordningsmän byttes ut och 11 juli 1943 uteslöts 2 medlemmar!  Den ene för att han ” tvärt emot landsfiskalens uppgift ingalunda är befriad från militärtjänst.” den andre för att han ” …med  av läkare styrkt armskada inte ens kunnat åta sig ledamotskap i familjebidragsnämnden.” En tredje ifrågasatt medlem ger k-nämnden enbart lovord: ” Beträffande Hjalmar Andersson Sikan beslöt stämman att ej göra någon ändring. ”Han är en synnerligen pålitlig, ansvarskännande och respektabel man med de bästa kvalifikationer för posten. Hans högra hand är visserligen förkrympt men har inte hindrat honom att egenhändigt bebygga sin gård med helt nya hus , än mindre sköta densamma i alla avseendet förstklassigt. Hans högra hand är med andra ord väl så följsam som om den vore utan lyte.”

Efter kriget, dvs efter 1945, försvann kristidsföreteelserna efter hand. Inkvarteringsnämnden försvann, ransoneringskorten försvann. Kristidsförbundet avvecklades 1950.

c)Brandskydd

En ide om hur man ska agera gemensamt vid brand har säkerligen funnits länge i socknen. Risken för brand var förmodligen större innan de laga skiftena på 1840-talet. Då låg ju husen nära varandra och hade trä eller torvtak. Formellt hittar jag en första notering från  dec 1914 då Johan Eriksson utses till brandfogde på 3 år. Med David Isaksson som ersättare.
I dec 1926 väjs två brandfogdar Knut August (Gusten) Johansson Lindåsen med Karl Magnusson Karlstorp som ersättare samt Karl Gustaf Johansson Spanskholmen med Erik Johansson i Ängen som sin ers. Notera att de två paren bor långt ifrån varandra.

En ny lag om "släckning av skogseld.” träder i kraft 1939. Man bildade en brandrote och valde till brandfogde  löjtnant Hans Karlén och till vice do godsägare Bertil Frenckner Jordstorp.

Frågan om särskild brandberedskap i krig togs upp 1940.
1945 16 juli: Hela mötet ägnades åt den nya brandlagen från 1944. För att slippa ha egen brandkår beslöt kommunen att träffa avtal med Moholms municipalsamhälle om släckningshjälp.  Man tillsatte en brandchef, Arvid Ranestig Ekag. och 3 vice brandchefer, Henrik Persson Ekag., Laur Johansson Vargavadet, Arne Johansson Ekag.  Behovet av vatten beräknades till: Kyrkbyn branddamm 2000 m3, Mockeltorp damm 500 m3 . Damm eller brunn i Jordstorp och likadant i Ulfstorp och Fallabacken.
1945 i okt uppdrogs åt ordf att ge kostnadsförslag för att låta gräva en branddamm mitt i kyrkbyn i den s k Storeflon, samt att söka statsbidrag för detta. Grävningen, enligt anbud, skulle kosta 8500, 6800 eller lägsta 6635 kr.  Av en slump, innan något anbud antagits, råkade i närheten finnas en grävare som begärde 5 kr/ m3 jord. En kalkyl landade då på grävning 5 kr x 700 m3 jord= 3500 kr samt för sugbrunn och planering 500 kr dvs sammanlagt 4000 kr. Kommunen slog till. Dessutom var året ovanligt torrt! En norrman, Alf Lavabråten, utförde arbetet med en då modern lin grävare.
En kommentar i dag 2016: Tyvärr förstördes vid grävningen en naturlig, rund och vacker damm med lata stränder omgiven av pilar. Svårdrunknad. Nu är det en kantig och fulare damm med branta stränder. Sprängsten har kultats ned i strandkanten. Dammen har aldrig använts. Vägarna fram till dammen är ej bäriga! Jag tänker mycket på att försöka återställa den.
För att orientera sig på gamla kartor så är kyrkan och den blå fläcken Storeflon lätta att hitta.                                

Kap 4 Ekonomi, löner, Erikssonska fonden

a)Inkomster och utgifter:                                                                                                          

Det är en enorm skillnad mellan åren 1863 och 1951!!  Fram till 1878 var skrivningen likartad.
Exempel ” §1  Utgifts och inkomstförslag ….för Ekeskogs sockens fattigkassa…godkändes. 
§2 Beslutades att fattigunderstödet för nästkommande år skall uttaxeras efter furk (fyrk),  räknat dels penningar dels spannmål lika med föregående år.” Utgifts-mässigt tycks fattigvården vara helt dominerande. Man nämner ” Ekeskogs sockens fattig- och sockenkassa.”                                                                                                                      
1880 den 10 okt kommer en nyhet: ”…det behövliga beloppet hvarmed utgifterna överskrida inkomsterna eller 575 kr skola uttaxeras sålunda, att sedan 25 öre uttagits för varje mankön och 13 öre för varje qvinnokön, återstoden skall uttaxeras efter fyrk;  och skall derjemte anslagna 84 kubikfot 8 kr råg även uttagas efter fyrk ; - därjämte beslöts att Socken- och Fattig-kassan skulle sammanslås till en gemensam kommunal kassa.” Nu fastställs också några arvoden och löner. En helt ny inkomstkälla var skogsaccisen. Den som sålde skogsprodukter måste betala kommunen en avgift beräknad på rotvärdet. 1948 var accisen 1,6 % av rotvärdet.

1911 övergavs systemet med skatt efter fyrk. Då står i stället ”…bristande belopp kr 574 skall uttaxeras å allmän beskattningsbar inkomst.” Det ”bristande beloppet” dvs det kommunala underskottet var väldigt blygsamt. Under 1880- 90 och 00-tal varierade beloppet från 400 till 1200 kr, under 1910-tal max 2300, 20-och 30-tal max 5000kr. Det översteg aldrig 9000kr.

Första gången som utgifter och inkomster specifieras var 1926. För att beskriva kommunens ekonomiska verklighet väljer jag att visa delposterna för åren 1927, 1938 och 1950.   

Ekskogs kommuns utgifter för år 1927:   

Överfört fattigvårdsstyrelsens utgifter för år 1927 kronor                                             

 

1530:-                       

För den borgerliga kommunen, Lön till fjerdingsman 175 kr,ordf i fattigvårdsstyrelsen 400

575:-

 

Pensionsnämnden 100, Barnmorskan 100

200:-

 

Kommunens andel i pensionstillägget                                                               

525:-

 

Täckande av föregående års skuld i kassan                                                   

1300:-

 

Till tingshuset 125-, dispensärverksamheten i länet 10-                                = 135                                               

135:-

 

resor utom kommunen 30 , blanketter och porto 30:-

60:-

 

Oförutsedda utgifter

675:-

3470:-                    

 

 

5000:-

Inkomster 1927:  

 

 

Ränta å donationsmedlen 575 kr

20:-

 

Att utdebitera å beskattningsbar inkomst 1245 bev.kr á 4 kr

4980:-

5000:-

                                                                                                

Följande utgifts- och inkomstförslag för år 1938 uppgjordes:

Utgifter:

 

 

Fattigvårdsstyrelsen enligt dess förslag                                                                            

 

1719 kr                            

Barnavårdsnämnden enligt dess förslag 

35                                 

 

Kommunalnämnden:  Löner: Ordf. 200 , fjärd.man 300, barnmorska 220, överförm. 25         

745

 

Pensionsnämnden

70

 

Pensionstillägg

1400

 

Tingshusstyrelsen á 10 öre per sk.kr                                                      

117

 

Taxeringsarvoden

80

 

Sammanträden o resor                                                                               

20

 

Blanketter ,  porton, längder, anslag                                                       

60

 

Oförutsedda utgifter                                                                                    

80

2571 kr

Summa utgifter       

 

4325 kr

 

 

 

Inkomster:                                                                                                                                                                

 

 

Kommunalnämnden,                                                                                                                            

 

 

Räntor

30

 

Hundskatt

50

 

Statsbidrag till polisväsendet                                                              

60

 

Skogsaccis 1/3 av årets utgifter 289,+ 1/3 av behålln. 1/9          

202

 

Genom uttaxering å 1171,73 skattekronor á 3,40                       

3984

 

Sma

 

4325 kr

 

Utgifts och inkomstförslag för år 1950.    

Utgifter:     

 

 

Fattigvårdsstyrelsen enligt dess utgifts och inkomstförslag                                                

 

4401

Barnavårdsnämnden                                                                                                            

 

410

Kommunalnämnden: Löner: Ordf. 200, Ö-förm 25, Pens.näm. 66, Roteomb 60, Fam.bidr.n ordf 50  

401

 

Polisdistriktet, uttaxerat á 25 öre                                                                              

1100

 

Hemhjälpsförbundet, uttaxerat á 10 öre

440

 

Brandförsvarsförbundet, uttaxerat á 25 öre                                                           

1100

 

Andel i pensionstillägg                                                                                                

1500

 

Familjebidrag

50

 

Taxeringsnämnden

80

 

Diverse anslag                                                                                                                

300

 

Till Moholms storkomm. Admin. á 5 öre o skatteregl.fond á 50 öre                  

2419

 

Div arvoden                                                                                                                    

100

 

Årsavgift Landskommunernas förbund                                                                       

30

 

Blanketter,porton, längder                                                                                            

50

 

Oförutsedda behov                                                                                                       

1888

 

Summa utgifter

9457

14269

 

 

 

Inkomster:

 

 

Hundskatt

150

 

Nöjesskatt

50

 

Räntor

75

 

Kassa vid årets slut

1500

 

Fordran å skogsaccis för 1948 enl prövningsnämndens beslut                       

724

 

Fordran å slutlig skatt 1949

3500

 

Uttaxering å 4399 skattekronor á 1,88 kr                                                           

8269

 

Summa inkomster:

 

14269

 

b) Löner                                                                                                                                                     

Först 1882 hittar jag en uppgift om lön till kommunalstämmans ordförande, Han får 1882 50 kr. Ökas 1910 till 60 kr och 1914 till 100 kr. Aron Karlén, min farfar, valdes i mars 1920 till nämndens ordförande på 3 år. I hans  första protokoll  okt 1920 läggs budget för år 1921 och där står….”lönen för ordföranden i k-nämnden utgör således 400 kr per år… Detta är en kraftig höjning! Eller ingår arvodering för andra kommunala uppdrag? Aron Karlén var 1920 väl etablerad i socknen. Han kom från Böja där han som ung sergeant startat ett mejeri på faderns arrendegård Stommen Böja. Han träffade en av ”Norrgårds töser” Kristina i Mockeltorp, Ekeskog. Han flyttade sin mejerirörelse dit men snart köpte paret Aron och Kristina   en Stommengård i kyrkbyn. Byggde nytt mejeri, ny ladugård och inredde en affärslokal. Aron var en handlingskraftig man  som dessutom ansågs trevlig o gladlynt. Skojade med folk, spelade fiol. Vid stortvättar i gamla stommens brygghus berömde tvättgummorna Ekes-Anna och Elin i Vikängen Aron. Den bäste när de behövde hjälp med de tunga bykekaren! Hans kraftfulla namnteckning som tar plats tror jag speglar hans personlighet. Denne självsäkre man var en tillgång för socknen vars intresse han kunde hävda. Han utsågs 1921 till nämndeman. Redan år 1900 utsågs han att granska mantalslängden. Då tillsammans med den gamle och mycket erfarne kommunalmannen Erik G Svensson i Storegården (Fallabacken). En politisk inskolning.  Som inköpare av mjölk och som handelsman kände han redan alla i socknen. I okt 1919 fick han av k-stämman tillstånd att ” för mjölkleveratörerna och för allmänhetens skull få  hålla butiken öppen från kl. 7 till kl. 8.”  De som lämnat mjölk kunde samtidigt handla.                                                                                                       

Men, löneökningen från 200 till 400 var stor och hade väckt ont blod. Frågan låg och grodde. Ingenting nämns dock i protokollen förrän vid stämman 31 dec 1923. Aron skriver det protokollet och jag anar att man på det mötet kunnat höra en knappnål falla!  Efter sista paragrafen står nämligen: ”Därefter framställdes av Aug. Gustafsson (Örn) vad lön ordf ville  hafva samt om han ej ville taga mindre än förut, varpå svarade ordf. att han som villkor för åtagandet hade tänkt sig samma summa som förut, som är 400 kr. På frågan av ordf. vad stämman ville betala erhölls intet svar eller gjordes något yrkande varför ordf. framställde frågan ; Beviljar stämman ordf. samma lön som förut?  Intet svar. Ordf: Jag anser frågan med ja besvarad – och stadfäste beslutet. På detta beslut begärdes ej votering.”  Lönen 400 kr behålls under Arons hela tid men när sonen Hans Karlén lägger sin egen budget 1930 går den tillbaka till 200 kr/år. De beloppet behålls oförändrat t o m 1951.      Med i bilden finns också lönen till fattigvårdsstyrelsens ordf. som också var Hans Karlén! Kanske en kompensation. Den protokollsboken finns i kommunarkivet?  I pensionsnämnden får 1918 ordf. 50 kr /år och övriga 2 kr/möte. 1927 100 kr gemensamt ett belopp som 1929 sänks till 66 kr och ligger kvar där till 1951. Fjärdingsmannens lön börjar med 20 kr(1900) och ökar 50-120-200 (1920). 250-300 kr1933 till 1940. Då ingår vår kommun i ett polisdistrikt och vår inbetalning dit ökar efter hand från 490 till 1100 år1951.  Överförmyndarens lön nämns först 1929 , 25 kr/år. Där ligger den förmodlingen kvar.

c) Erikssonska fonden

1928 dör Johan Eriksson i Lillegården. Den gården består av 3/20 mtl Lillegård och 1/5 mtl Storegården. En välskött gård med vackra byggnader och stor trädgård. Gården skänks nu till Ekeskogs kommun och bildar den s k Eriksonsska fonden. Påbörjat arrendeval t o m 14 mars 1933 skulle fullföljas. Detta gav socknen problem med reparationer m m.  I okt 1931 beslöts, ” att vid en eventuell försäljning av donationsgården undantaga torpet Hultet i och för användning såsom kyrkvaktarboställe för Ekeskogs församling.”  Det blev ingen försäljning 1933, marknadspriset på gårdar ansågs för låga. Kommunen fortsatte därför med arrendator som bodde i arrendatorsbostaden. I den vackra mangårds-byggnaden  bodde tjänarinnan Anna Qvarnström som underhölls av  fonden med 60 kr/mån plus 15 m3 ved per år. Genom advokat Ristedt i Mariestad riktade Anna Q en anhållan om 75 kr/mån och mera ved. I ett utförligt protokoll maj 1937 krävde k-nämnden att Anna Q skulle flytta till arr.-bostaden. Man hotar-flytta annars blir det ingen höjning av underhållet! Det blev det först 1946 efter en skriftlig begäran. Då fick Anna Q 100 kr per mån och 20 m3 ved.         
April 1939: Förvaltare av fonden var då Egon Larsson Stommen (Månsa) och Henning Gustafsson Tåtorp (Staffanstorp) dvs Månsa-Egon och Staffa-Henning.  Fonden häftade i skuld till en Eufrosyne Stenborg i Karlskoga via en revers på 5000kr till 4% ränta. Stämman anhöll att räntan skulle sänkas till 2½ % vilket medgavs. Annars hade det varit fördelaktigt att ta ett eget inteckningslån. Jordbruk på 30-talet var ej särskilt lönsamt och arrendatorn på Lillegården hade svårt att betala arrende. Men med nästa arrendator Oscar Schytt gick det bättre och kommunen drog in vatten och reparerade logen. Från 1946-1951 var sonen Gösta Schytt arrendator. Schytts var släkt med den då kände glaciologen Valter Schytt.  
I maj 1951 fick kommunen Kungl. Maj:ts tillstånd att sälja Lillegården för lägst 42 500 kr.  Torpet Hultet undantogs som sagt. Där hade man låtit bygga en helt ny ladugård. Vår store byggmästare Nils Johansson i Vikängen stod för det bygget. 1950 tillkom också ett nytt vedskjul.

 

Kap 5. Fattigvård                                             

Fram till 1910-talet är fattigvården kommunalnämndens viktigaste område och beskriven i detalj. Detaljerna övertas senare av fattigvårdsnämnden i en särskild protokollsbok. När jag nu beskriver vårdens detaljer så blir det närgånget! Avsikten är inte att ”ställa ut” eller förnedra de personer som ofta kallas fattighjon. Men att levandegöra och försöka förstå en annan tid. 

En mycket speciell och tidig historia är den om Fläskamåsen (ingen fågel utan en mosse). På bykartan 1708 och på Bengt Reuters karta från enskiftet av kyrkbyn 1806 hittar vi två markområden strax öster Getahagsbrona (den första bron på vägen till Sörboda.) och följer bäcken ut till sjön Viken. Markerade B78. Här betyder A Storegården, B Stommen, C Lillegården, D Ekagårdarna. När Göta kanal byggdes 1810 försvann den södra delen. Kvar blev den norra. Vad är Fläskamåsen?

 

Under en svältperiod(missväxt) på 1600-talet(?) köpte Sörbodabönderna svin utav kyrkbyns Stommen-bönder och betalade genom att avstå ca 3 ha sumpig mossmark. Sörboda by var då ett gytter av hus (Innanför badplatsen) med minst 4 bostäder. Mossen som låg 1 km bort från byn hade formodligen inget större värde för dem. Namnet Fläskamåsen blev kvar i folkmun. Vid vårt skifte 1984 efter Hans o Gerd Karlén avstod jag min del ,från Stommen 2:4, 2:9 och 2:10, till Britt Sörman. Ägandet  kom tillbaka till Tåtorp/Sörboda. Kjell och Bodil Kindbom har kvar sin del 2:16 som de fick vid köpet av Månsa-Stommen. I dag härjar bävrarna på området.  En sällsam historia och ett roligt namn, Fläskamåsen!                                                  

Ekeskog hade vid 1880-talets slut fler än 600 innev. Av dessa, enligt en bevarad blankett från 1897, fick 27 personer varaktigt understöd. Fullt försörjda av kommunen var 2 män och 2 kvinnor. Delvis stödda var 4 män och 11 kvinnor samt 8 barn som alla hörde till kvinnorna. Ett fullt understöd kostade 140 kr. De bemedlade gårdarna kunde stå för vård och underhåll av sina egna. Det är mera i backstugor och dagsverkstorp eller bland gamla och orkeslösa hantverkare eller daglönare som socknen griper in. Med pengar, säd, ved eller med underhåll av bostäder. Eller med utackordering. Kommuns bidrag blev en biinkomst. Den säd och kanske annat som köptes in förvarades i ett sockenmagasin.

Men vid stämmans möte i Storegården 24 mars 1875 skriver A Andersson: ”Beslutades att fattigmagasinet här vid kyrkan å öppen autjon till den högstbjudande skall försäljas.”    Några lydelser från övriga protokoll:

1874 dec: Till änkan Stafva EriksDotter i Gäddenäs beviljades 5 kr.

1875 mars: Åt änkan Anna AndersDotter i Qvarnbacken 5 kr till hjälp till kläder.

1875 okt: Beslutades att fattighjonet Klas Johansson frå Brunstorp skall under nästkommande år underhållas liksom föregående år 8ta dagar på varje helt hemman och å de mindre i förhållande därefter. Beviljades åt Jonas Johansson i Normanslund utterligare 16 kpr råg och 10 kr. Åt Lars Nilsson i Hindrikstorp 5 kr, åt änkan Stafva EriksDotter och änkan Stina AndersDotter i Gäddenäs hvardera 16 kpr råg och 5 kr samt åt Anna AndersDotter från Ebbhult skulle inköpas nödiga sängkläder och ett par skor och åt Johanna Petterson vid Gäddenäs 16 kpr råg och 5 kr.  (Obs gården Ebbhult, söder om Rya Backgården, räknades alltså till Ekeskog!)  
1875 okt: ”…qvarlåtenskapen efter aflidna  fattighjonet Jonas Johansson i Normanslund skulle tillfalla änkan med undantag af gångkläder som skulle tillfalla fattigkassan.”  

1876 okt: ”Bortackorderades fattighjonet Johannes Pettersson vid Gäddenås till Johannes Eriksson i Nyängen mot en ersättning av 150 kr för år som betalas qvartalsvis….. åt änkan i Måssen  10 kr och 24 kappar råg…och åt änkan Maria JosefsDotter i Lilla Stubbetorp 8 kpr rågsamt åt Lovisa Jonsdotteri Kockatorp 5 kr.” 

1878 okt: §5 beviljades stöd åt 4 personer som nämnts förut samt…”åt änkan Almqvist Gäddenäs 2 kr 50 öre till kläder åt barnen..”  

 

Stomsåsen, Grekastugan, Grekes ! Jag gör nu en egen liten historia av protokollens noteringar om just Stomsåsen. År 1765 skiftades den tidigare gemensamma ”Ekeskogs byeskog”. Bl a kyrkbyns gårdar fick egen skog med raka gränser för, räknat från söder till norr, Stommen, Storegården, Lillegården, Ekagården. Ganska snart började man där nyodla för en växande befolkning. Bönder, dagsverkare och hantverkare flyttade in i det tidigare skogs eller ängsområdet. När vi i ”inventeringsgruppen” träffade på namnet Stomsåsen blev vi rådvilla. Rimligen låg stället på Stommens mark, det heter ju Stoms—åsen. Det visade sig vara det samma som Grekes, en plats som vi kände till.  Det tidiga Stomsåsen beboddes från 1817 av den då 25-årige Lars Pehrson Graek o hans jämnåriga hustru Catharina. Grek är ett ovanligt namn och det blev tydligen vanligare att kalla stället för Grekes än att säga Stomsåsen. Jag har aldrig hört något annat än Grekes och på ekonomiska kartan 1959 står det ”Grekabacken” på området där husen låg. Med flera odlingsrösen och återbeskogat. Nu till noteringarna i våra protokoll:

1884 dec: Då bor sonen till ´gamlegreken´ Lars Larsson Grek här med sin hustru Inga Maria, ” beviljades till Lars Grek i Stomsåsen 5 kr till begravningshjälp”. Lars dör året efter, 1885!!       

1899 april: ” För skötsel och vård av enkan Inga Maria Jansdotter(Grek) under hennes sjukdom beviljades till E F Larsson i Storeg (troligen från Fallabacken) 5 kronor.”  

1899 okt: ” Beslutades att anslå läkt på Inga Maria Greks stuga samt att låta sönderhugga den ved som hon för tillfället innehar och uppdrogs åt ordföranden att låta verkställa dessa arbeten.

1900 juni: Angående Inga Maja Grek beslutades att söka inackordera henne hos hennes måg August i Klockarebolet (Sveneby).  

1902 mars: Stämman beslöt att förra kyrkvaktaränkan Lotta Andersson skulle erhålla boningsrum hos Inga Maja Grek i Stomsåsen för innevarande år.

1904 okt: ..angående reparatjon  å Inga Maria Greks stuga. Beslöts att yttertaket skall påtäckas och även läkt på brädfordringen på södra sidan och uppdrogs åt ordföranden…”

1907 juli: …” i skrivelse hade torparen A G Nyman från Perstorp under Hageby meddelat det han vore villig att åttaga sig full vård och försörjning av sin svärmoder Maria Grek i Stomsåsen. Som villkor för åttagandet ville A G Nyman betinga sig utom 10 kr kontant per mån att Maria Grek skulle få ” medtaga sina kläder, få fri skjuts vid flyttningen äfven som begrafningshjelp för den händelse enkan Grek skulle avlida under tiden han hade henne i sin vård”.    Anm. Anna Maria Grek  avled 1908.

1911 april: ” Att under instundande sommar omtäcka huset med spån samt reparera skorstenen å stugan i Stomsåsen….” 

1912 maj: ”…..att förre stalldrängen August Emil Rosenkvists från Jordstorp familj skall under den tid mannen fullgör sin värnplikt inhysas i fattigstugan i Stomsåsen…”   !! 

1915 jan: ” Till änkan Charlotta Gustafsson i Stomsåsen beslöts att anskaffa och ditköra 1 famn barrved…”

Sista omnämnandet i kommunalnämndens protokollär detta:  

1922 mars: I §4…”…..att välja Henning Gustafsson Tåtorp och Egon Larsson Stommen, bevaka kommunens rätt till den s k Grekastygan och med ägaren af boplatsen derom underhandla.”    Det kan finnas noteringar om Grekes i fattigvårdsstyrelsens protokoll? Förmodligen har man använt sin fattigstuga någon tid efter 1915. Gottfrid Johansson Sörboda, senare Fallabacken, gick i folkskolan, storskolan, omkring 1935. Han berättade att skolonga, pojkarna troligen, ibland gick förbi Grekes på vägen hem från skolan och ´ slog ut ruter´.                                                           

Under min skoltid på 1940-talet var stugan borta. Spjället som i dag ligger på murstockshögen är vackert smitt, brunnen ligger nära. Höladan, ute på grekagärdet som var resten av gårdsbebyggelsen till Stommen 2:14,  användes av Alfred och Emma på Stommen som ägde och brukade 2:14 sedan 1899. Den stod kvar långt in på 50-talet. Slut på avsnitt Grekes!  

Jag tar med ytterligare några protokollsutdrag lite slumpvis. Mångas ålderdom var säkert besvärlig när krafterna tröt. Men texten i protokollen andas omtanke och vilja att vara rättvis.   

1885 dec:” Bortackorderades gossen David Ljungberg för nästkommande år till soldat Karl Johan Skog mot en avgift av 25 öre per dag eller 91 kr 25 öre per år…….varför han är skyldig att väl vårda gossen och underhålla med kläder och hålla honom flitigt i skolan.” 
1889 okt: …” uppdrogs åt nämnden att bortackordera Lars Andersson i Flobacken då han inte kan vara i sin stuga som är förfallen och han inte kan sköta sig själv.”
1892 mars: ” beviljades åt änkan i Kasuben 2 lispund mjöl i månaden under sommaren och att 2 tunnor hafvre skulle inköpas till utsäde till våren på torpet.
1900 okt: ” Åt Sven Svensson i Mossen beviljades 7 kr till stöflar. Åt Stina Olofsdotter i Henrikstorp inköp av nödig vedbrand och uppdrogs åt Fredrik Andersson i Spjutåsen att draga försorg härom. Bestämdes att anskaffa ett lass sågspån till fyllnad å trossningen i Maria Bengtsdotters i Mockeltorp stuga.”  
1901 febr: ” Som skräddaren Karl Johan Johansson i Hagåsen  erbjöd sig att till kommunen öfverlemna sin stuga för den skuld han häftar till kommun så förklarade sig stämman villig att den emottaga.”  
1915 maj: ”§3 Betr. ökat understöd till Josefina Johansson i Tåtorp …..att lämna fattigvårdsnämnden bemyndigande att på bästa möjliga sätt tillgodose nämnda änka med vad hon oundgängligen kan behöva….§4.. som stöd åt änkan Charlotta Käll Mockeltorp ytterligare utbetala 1 kr/mån  så att hennes totala underhåll utgår med 3,50 kr per månad. §5 Till middagsmat åt Anna Pils 3 barn vilka undervisas i Ängatorps mindre folkskola anslog stämman för resten av året 15 kr som lämnas åt Lärarinnan Charlotta Tengstrand.”
1920 nov: ” med anledning af fattighjonet Lisa Jonsdotter i Fältet under gårdagen timade död beslöts att fattigvårds-nämnden skulle närvara vid begrafningen den 25 samt dertill inbjuda den aflidnas son och dotter, samt på kommunens bekostnad bjuda deltagarna på kaffe samt inköpa en enkel krans att lägga på kistan. Uppdrogs åt ordf plus Henn. G-son att upprätta bouppteckning efter den aflidna.”

Det är naturligtvis ingen slump att det är just i f-vårdsnämnden som kvinnor först väljs in i en nämnd.
1922 dec: ” I fattigvårdsstyrelsen invaldes dessutom för samma tid änkefru Ada Palm Tåtorp med hemmansäg. Hulda Larsson Ulfstorp som suppleant.” Obs en nyans i tituleringen. Ada Palm är inte änka utan änkefru! 

Pastoratets ålderdomshem, Hemgården: 
År 1921 diskuterades frågan om ett gruppboende för gamla. Kostnadsfördelningen mellan Ekeskog/Bellefors/Beateberg behandlas utförligt sept. 1923. Utgångspunkt var folkmängd och andelen vårdtagare. I stället för andelar förordade Ekeskog en %-fördelning som varande ” ett mera modernt och bekvämt räknesätt.” Mantalsskrivna var Ekeskog 527, Bellefors 763 och i Beateberg 838.  Man enades om fördelningen 25 – 36-39%. De 17 vårdplatserna fördelades Ekeskog 4, Bellefors  6 och Beateberg 7 platser. Genom fattigvårdsförbundet lånades 25 000kr för ombyggnad av en f d skola, en summa som utökades till 28000kr och vars årliga ränta år 1929 blev kr 245 för Ekeskogs del. Huset döptes till Hemgården och låg strax norr om Engelbrektssons hus i Myckeltorp, Bellefors. Grindstolparna finns kvar. Hans Karlén var under alla år med i direktionen för Hemgården. Han anställde och avlönade personalen. Julaftons eftermiddag gick långsamt för barnen Karlén! Julklapparna väntade under granen och vi åt julkakor och drack saft. Tiden kröp fram. Våra föräldrar Hans o Gerd var nämligen på Hemgården för julkaffe med de gamla, all personal och kyrkoherden. En av föreståndarna på Hemgården var Mona Karlsson Nolgården Mockeltorp.

 

 

Kap 6 Hälsovård m m

Jag börjar med barnmorskan, jordemodern. Troligen en mycket viktig person. Hur klarade hon alla komplikationer? Hann hon fram i tid? 

Matilda Bellander anställdes ca 1880. Hon bodde i Lagerfors och tjänstgjorde i Ekeskog och Bellefors. Enl. protokoll sept. 1908 då hon själv var närvarande, begärde hon då att få flytta till Moholm. Bifölls. Lönen var 300 kr/år, 20 kr till ved samt ” vid varje förlossning efter godtfinnande av anlitare”. Vid förlossningar i socknarnas avlägsna delar ordnades så att barnmorskan i Beateberg ”får gratis påkallas att tjänstgöra i Matilda Bellanders ställe.” 
1923 dec: ” Åt barnmorskan fru Bellander som detta år slutar sin anställning beviljades 100 kr i årlig pension under hennes återstående livstid.” Hennes ersättare tillsattes av Barnmorskestyrelsen i Skaraborg. Av de 11 sökande förordade Ekeskogs kommunalnämnd distr.barnm. i Gökhem fröken Elna Bellander som man ansåg sig känna väl. Dotter till Matilda?  Förmodligen på formella meriter tillsattes  dock en Augusta Wallén. Hon ville bo ”utom Stationen” vilket nämnden dock med en lång motivering satte sig emot.
1897 dec: Till vaccinatör utsågs barnmorskan fru Matilda Bellander Lagerfors mot en aflöning av 50 öre för varje vaccineradt barn.  
1899 dec: ” Beslutades att inköpa 100 ex av veterinärläkare Floréns skrift om mjeltbranden att utdelas bland kommunens djuregare.”   
Vid en dispensär ges rådgivning om sjukdomar särskilt tuberkulos.   
1925 juli: ”Dispensärsköterskan begäran om anslag för inköp av bil för tjänsteresa avslogs.”  skärmbildsundersökning genomfördes 1948.

Nykterhetsrörelsen var aktiv hela 1900-talet och önskade bidrag till kurser och kampanjer. Kommunen avböjde konsekvent. Men 1928 äntligen ” …till allmän upplysningskurs i Mariestad …beviljades 10 kr.”  
1906 gjorde man hembesök hos en person som sökte fattighjälp men som då visade sig vara sprit-påverkad. Därför avslogs hans ansökan. 
1949 pågick kampanjen ”Ingen sprit vid ratten” och för denna bildades en kommitté med Elsa Ranestig som ordförande.                                                                                                                                            

Hälsostadgan föranledde inspektioner av 1e provinsialläkaren i Töreboda. Anmärkningar riktades 1929 mot mejerierna i Stommen och i Storegården Mockeltorp. Långa och detaljerade protokoll är skrivna och felen blev åtgärdade.  Bristerna kunde också gälla bostäder: 1944 okt,” …från prov.läkaren Dr Otto Sahlin Töreboda..torpet St Stubbetorp tillhörigt Hertig Charles dÓtrantes, Ryholm, befinner sig beträffande bostadshuset i ett mycket bristfälligt skick..”   I det här fallet gjorde hälsovårdsnämnden genom Hans Karlén och David Ansson en mycket noggrann inspektion. Deras avslut lyder: ” …hemställa hos Ryholms Gods att en reparation av bostadshuset i St Stubbetorp….måtte inanordnas bland de bostadsförbättringsarbeten som pågår på Ryholms Gods och skall här omfatta bl. annat följande: Omläggning eller omplockning av teglet å yttertaket…osv.”  
Statliga förbättringsbidrag för bostäder var en ny företeelse. Bidrag kunde sökas genom Egnahemsnämnden och skulle där godkännas eller avslås. Kommunens hälsovårdsnämnd skulle också godkänna eller avslå ansökningarna och lade ned mycket arbete på att besiktiga, mäta upp och ge ett utlåtandde. Man krävde takhöjd 2.3 m och detta blev ett problem. Att höja innertaken kräver ju stora ingrepp. I ett fall tyckte vår kommun att 2.05 var tillräckligt eftersom huset i övrigt var ljust och trevligt och bara 4 personer skulle bo där. Sex hus repa- rerades för sammanlagt 8800 kr På Jordstorp 3 hus med totalt 6 lägenheter för 13400 kr. 
1936 april: Hälsovårdsnämnden dömer ut Sörlyckan som bostad. Ägaren får inte längre hyra ut huset för bostadsändamål.       

 

Kap 7 Vägar, post och telefon

Allmän väg till Tåtorp - Bro över kanalen - Ny väg från Tåtorp till Halna.

Dessa tre frågor blev de viktigaste och segdragna! Utöver kommunens protokoll har jag nu tagit del av Hans Karléns (HK) berättelse i Moholmsbygden nr 7  ” Hur färjan blev bro”.  Vid 1900-talets början var vägen till Tåtorp inte allmän ! ”Den allmänna vägen slutade vid Ekeskogs kyrka. Fortsättningen till Tåtorp var en dåligt underhållen och krokig byväg. Vid en examen i Ekeskogs folkskola kunde vi barn inte gå till fots utan måste skjutsas i hästvagn i den fotsdjupa lervällingen.  Vägfrågan var den enda som skapade oenighet i socknen. Det bildades nämligen två läger. På ena sidan flera ”framsynta” bönder och naturligtvis folket i Tåtorp och Sörboda som alla ville ha både väg och bro. På andra sidan den del av befolkningen i byn som” trodde de skulle bli helt barskrapade om ett vägbygge kom till stånd. Samt några innehavare av de stora gårdarna i västra delen av socknen som redan hade allmän väg förbi den egna stugknuten.” Vidare,  ”I tidningarnas insändare hyvlade parterna på varandra….och på stämmorna kunde man få höra höjden av vishet.”

Var då inte en bro en självklarhet? Jo vid kanalens byggande 1810 stadgades en skyldighet för Göta kanalbolag att vid Tåtorp anlägga en bro! Från HK´s berättelse:” Jordägarna på andra sidan kanalen var dock mera kära i pengar, och mot en gottgörelse av 700 riksdaler avstod de från rättigheten att få bro mot att de i stället finge en färja och gångstig över ena slussporten. Samtidigt åtog sig ägaren av 1/6 mtl Tåtorp, en herre vid namn Karlström, att mot en gottgörelse av 800 riksdaler i evärdelig tid underhålla färja och färjkarl.” Säkerheten för uppdraget var en inteckning i Karlströms fastighet. Inteckningen skulle förnyas vart 10´de år och gjorde så 1830,1840,1849, men missades 1860. Avslogs därför1863 eftersom mer än 10 år förflutet

Nu går jag tillbaka till protokollen och följer vägfrågan kronologiskt:
I okt 1863 nämns först en annan vägfråga.” Såsom ombud för Ekeskogs socken att bevaka dess talan vid synen å Wads bro den 27´de dennes valdes Herr Ryttmästaren l Bergendal på Ryholm.” Detta är bron över Tidaåns vadstället i Vads socken , nuvarande Tidans samhälle. Men snart kommer följetongen Tåtorp !
Mars 1893: ” På förslag av sjökaptenen C J Johansson i Sörboda om att kommunen borde ingå till Konungens Bef.hafvande om intagning av wägen från Ekeskogs kyrka till Tåtorps sluss till allmän bygdeväg..” Notera, inte landsväg , bara allmän bygdeväg! Men så,  
mars 1906: ” Som en del av socknen är mindre väl lottad på kommenikation .. har länge närts en önskan att vägen från Ekeskogs kyrka till allmän  såsom varande för såväl orten som för orten och för allmänt gods och persontrafik nyttig. Beslöt stämman att…göra framställan om…vägs byggande från E´s kyrka till Tåtorp – helst med bro över kanalen och fortsättning öfver Sörboda-Fägre Boda till lämplig utgångspunkt vid Halna och uppdrogs åt en komite af fem personer att …söka statsbidrag och…föra frågan framåt. Till denna kommitte valdes, Sjökaptenen C J Johansson Sörboda, Mejeristen Aron Karlén i Stommen, Fjerdings-mannen August Johansson i Storegl, Lantbrukaren J A Johansson i Sjötorp och Lantbrukaren G Johansson i Ulfstorp.”  Redan efter 2 månader kommer nästa notering:
maj 1907.  Konungens Befallningshavare har frågat Ekeskogs kommun om betalning för en förundersökning med kostnadsförslag för bro och väg till Halna? C Johansson i Sörboda förband sig då att ensam betala alla utgifter för en sådan undersökning och för ritningar. Stämman avvisade konstigt nog detta anbud.  Med röstsiffrorna 2659- 1194. (Fyrk!) Två personer reserverade sig mot beslutet: Disponent Ax Lundin med motiveringen att kommunen ju inte behöver betala något alls!  Aron Karlén instämde i reservationen.  Södra Vadsbo Väghållningsdirektion sammanträdde varje år i Tingshuset och dit skickade Ekeskog en representant. Det bör ha varit mycket viktigt hur starkt den representanten kunde hävda eller framhäva frågan om bro i Tåtorp och väg till Halna.  
31 dec 1910:” Beslutar Södra Vadsbo väghållningsdistrikt att sträckan Ekeskogs kyrka - Tåtorp ska intas som allmän väg.” Hurra, 1/3 av projektet genomfört! Hur mycket hade kommitténs påtryckningar betytt?  
Protokollen 1913 och 1914 är dramatiska och oenigheten som fanns vid mötet maj 1907 består. Tonen är dock hövlig, formell, protokollen långa.            
1913 okt skickas Alfred Johansson Ekag. till ett sådant vägmöte i Moholm där frågan om bro vid Tåtorp skulle behandlas!  
1913 ,20 dec: Vid mötet i småskolan
röstades för en upplösning av vägkommitten!      I voteringen röstade 12 personer (2472 vägfyrk) för och 18 pers.(1063 fyrk) mot en upplösning. En persons inkomst, återspeglad i personens fyrktal, blev avgörande vid röstningen. Dagens demokrati med en man en röst gällde ännu inte. Kommitténs medlemmar blev upprörda. Sjökaptenen och mejeristen utformade var sin skriftlig reservation som återges i protokollen behandlas den 25 mars 1914(Se nedan).
Vid   mötet 3 febr 1914  § 5  behandlades  en annan fråga, en besvärsskrivelse  till Konungens Befallningshafvande från C J Johansson Sörboda. Han ansåg sig felbehandlad av taxeringsnämnden (fått betala för hög skatt?) och ansåg dessutom att kommunalstämmans möten borde hållas i ett kommunrum i den nya folkskolan.  Stämman går här i svaromål och redovisar svaret på drygt 2 sidor i protokollet. I frågan mötes lokal skriver ordf Alfred Johansson Ekag.  så här: ” Angående öfverklagade beslutet om stämmolokal får stämman vördsamt anföra. Att det visserligen är känt , att det å kyrkostämma skall vara beslutat att i nya folkskolan inreda ett kommunalrum, vilket arbete lär ha utförts. Men som byggnadsstyrelsen icke har anfört detta till k.stämman heller  ej heller öfverlämnat detta rum till k-stämman så hade stämman den 20 sistl. december ej någon annan lokal.” (Än småskolan.)  
1914 25 mars: Till detta möte har Aron Karlén och C J Johansson hunnit utforma var sin reservation mot beslutet den 20 dec 1913 om upplösning av vägkommittén. Båda vänder sig mot det märkliga i att upplösa en kommitté som lyckats åstadkomma en bra väg från Ekeskog  - Tåtorp , och nu ville fortsätta med resten d v s Tåtorp - Halna, samt bro i Tåtorp. Särskilt Aron Karléns formulering är dramatisk och anklagande. Jag återger ett koncentrat:  ”På grund av häftig agitation från en av de bättre lottade inom församlingen , som har kommunikation , har denna frågas behandling  av rent okynne begärts av en person, numera ej röstberättigad inom Ekeskog och man vet af gammalt  att omtanken om församlingens bästa ej varit synnerligen stort, nu rent af försöker kväfva den lilla ansats till förbättring som ifrågasatts. Som synes af protokollet är det ej de röstandes flertal som dikterat beslutet , men olyckligtvis hade de det största fyrktalet.   …….bestrider jag lagligheten av det fattade beslutet….”. 
1918 dec 15:  Herr Sjökaptenen C J Johansson utsågs att representera Ekeskogs kommun vid vägstämman i Moholm.      
Protokoll 1922 aug: Lång plädering för väg Tåtorp-Halna. Ung samma ord som 1906. Nu skrivs också om väg Snikan –Södra Rud-Moholm. Dvs raka vägen till Moholm. Ett skäl att åter ta upp brofågan var att färjan nu inte längre fungerade. C J Johansson vände sig då till Kanalbolaget. Bolaget i sin tur kontaktade de nya ägarna till 1/6 mtl Tåtorp. Men dessa hade lyckats bli gravationsfria, dvs utan skyldighet att sköta färjtrafiken !   C J Johansson, som använde färjan mest, löste då problemet tillfälligt genom att låta reparera färjan för egna medel. Arbetet utfördes av den erkänt skicklige timmermannen f d brovakten Anders Andersson i Halla. 
1930 22 juli: Extrastämma m. anledning a av en skrivelse i brofrågan från Gottfrid Sörman (sjökaptenens son som nu öppnat handelsbod i Tåtorp) , C J Johansson m. fl. från Tåtorp och Sörboda. 2½ tätskrivna sidor protokoll!  Det visar sig att Södra Vadsbo väghållningsskyldiga nu ville ”hjälpa till”. Om kommunen bara stämde Göta Kanalbolag för att utröna vem som var skyldig att bygga bro - så skulle Södra Vadsbo betala 70% av rättegångskostnaderna dock högst 1000 kr. Det blev långa diskussioner om vem som skulle betala de återstående 30 % dvs max 429 kr? Förslag från John Tinggren Sörboda och godsäg. Kinnmark Jordstorp. Voteringar. Vem betalar om rättegångskostnaden överstiger 1000 +429 kr?  Man enades till slut om Henning Gustafssons (Staffanstorp) förslag om att i så fall samla in pengar på privat väg.  Beslutet blir att stämma Göta Kanalbolag. Till att föra kommunens talan anlitades  auditör Wiberg 
1930 juli, beslutade kommunen att anhängiggöra process mot Göta Kanalbolag.
1931-1932 Utredning av jurist som bekostades å privat väg! (Sjökaptenen? )
1934 sept 10: Rådhusrätten i Motala(!) friar Kanalbolaget från broskyldighet. Ekeskog överklagar. 
1935,mars: Göta Hovrätt förpliktigar Göta Kanalbolag att inom 4 mån bygga bro!  Hurra!! Men, 1937feb: Kanalbolaget klagar i högsta instans, och Kungl. Maj:t. friar Kanalbolaget!
1937 mars: Refereras på 3 sidor hur processen utvecklats. Ekeskog förlorade ju till slut och, Kanalbolaget kommer till slut undan broskyldigheten! Ett mycket märkligt beslut. Rättegångskostnaden blev 3040 kr. Det blev ju 3 rättegångar! Man beslutar då i kommunen att försöka förmå Södra Vadsbo Väg. att betala 70 % på hela beloppet. Resten skulle kommunen ta.  Det kan betraktas som en halv seger att vinna ett mål i hovrätten. Kommunen vill heller ”ingalunda låta saken bero utan ämnar omedelbart å nya vägar söka en tillfredställande lösning”. Man bildar åter en kommitté, löjtn Hans Karlén, hem.äg Henning Gustafsson Tåtorp och hem.äg Oskar Johansson Sörboda. Den skulle i första hand uppvakta Landshövdingen för att på plats i Tåtorp bedöma läget. Även den reparerade färjan hade nu ruttnat upp och togs ur bruk 1933. Läget blev prekärt för de 60 personer, vid 12 fastigheter, som bor ”på andra sidan” kanalen. Särskilt som Kanalbolaget nu förbjöd all vägtrafik på kanalbanken! Dvs till Vassbacken.
1937 juni: Ny formell ansökning till Skarab. Västra Vägdistrikt om både bro över kanalen och väg till Halna. En deputation från Ekeskog uppvaktade landshövdingen. Då kom kriget emellan och i Ekeskog-Bellefors blev flygfält viktigare än de få bönderna i Tåtorp och Sörboda?  Men,
1941 april: Hurra!!  Skaraborgs läns Östra Vägdistrikt beslutar om bro över Göta Kanal vid Tåtorp! Beslutet behandlas också i april 1942. Men sedan?
1942 aug: Vägstyrelsen tänker sig en provisorisk lösning med en färja som tjänstgjort i Brosundet. Men ..”ännu har ingen färja har syns till, inte ens några förarbeten..” konstaterar man bittert på kom. stämman. Väg från Tåtorp till Halna stakades dock ut och ett nytt skäl för den vägen var förbindelsen till Karlsborgs flygfält. Därför dimensionerades bron för 50 tons stridsvagnar.                                                                                                                            

1949 juli: En stor delegation med landshövdingen Mannerfelt i spetsen kom till Tåtorps sluss där kommunstyrelsen och Tåtorp/Sörbodas befolkning m fl mötte upp. ( Läs H K´s livfulla skildring i Moholmsbygden.) Ett utdrag:  ” Man fick då till allmän munterhet uppleva det sällsamma skådespelet att se landshövdingen hjälpa fröken Anna Sörman (sjökaptenens dotter) transportera mjölkflaskor över slussporten.” Landshövdingen ”beklagade den långa tidsutdräkten av brofrågan.” Men, nu blir det äntligen fart på det hela.   
1949 aug. Förslaget till bro över Göta Kanal vid Tåtorp fanns utställt 1-8 aug i Janssons affär i Tåtorp och 9-19 aug i Karléns affär i Ekeskog. 
Först 1952 kom bron på plats. Då fanns inte längre Ekeskogs kommun. Bron är en Holländsk konstruktion en klappbro. Efter slutmonteringen var de tyska montörerna bjudna på middag hos Karléns. Min mor Gerd hade dukat i köket och som alltid lagat mat med finess. Det blev sent och hon gick och la sig, somnade. Vaknade av sång nedifrån köket, kanske en snapsvisa? Min far, som kunde tyska, var naturligtvis lättad !  Han skriver ” sjuttiosex akter och handlingar i min ägo vittnar om frågans särart”.  Och avslutar med: ”Några rader i min gästbok vittnar om även tyskarnas glädje över att de lyckligt slutfört den arbetsuppgift som de själva givit namnet ´Klappbrycke Tåtorp ´

Övriga vägar:

Moholm blir efterhand allt viktigare som närmaste järnvägsstation och som handelsort. Dit kom allt gods, all post och utöver tågen på stambanan Stockholm – Göteborg även Måsamaja, tåget som gick till Mariestad.    När stämman 1922 pläderar för Tåtorp- Halna så förordar man samtidigt vägen Snikakorset - S Rud – Karlstorp - Mo kyrka dvs en rakare väg till Moholm. Flygfältsbygget gjorde den vägen omöjlig att bygga. Men den som skulle cykla till järnvägen valde den vägen och efter 1945 var det för det mesta tillåtet att cykla över startbanorna.  Så gjorde studerande som veckopendlade till Mariestads realskola och läroverk. Vägen gick över Nygårds gata.                                                                                   

Vad gäller mindre vägar är området från Vräkefors kvarn och Ängatorps skola norrut till Sörboda och Ekeskogs by viktiga.

Gamla kvarnvägar.                                                                                  

Arbetslöshetskom. ville 1933 få kommunala anslag för ”utfartsvägar från V. Sjötorp, Kojan och Mossen.” Men, kommunen var rädd för egna kostnader och bollade över till projekt som kunde ge stats- eller landstingsbidrag. Man nämner - ny väg Lindåsen- Mossen- Herrängen (vidare till Ängatorp?) samt alternativet ny väg Perstorp – Spjutåsen – Kasuben – till landsvägen Ängatorp _Ryholm.  Det blev inget helhjärtat med något av de alternativen. De arbetslösa utförde andra arbeten. När Ekeskog skulle upphöra som kommun beslöts i maj 1951 att ge överskottet ca 2000 kr just till vägar.  500 kr till Tåtorp – Halla och 1500 kr till Halla -  Mossen – Lindåsen.  Men det överskottet krympte p g a en teknikalitet. 
Stämmans sista vägbeslut blev då:
1) Den borgerliga kommunens överskott ca 500 kr går till vägen Tåtorp -  Halla.        
2) Kyrkorådet bör ge ett bidrag, 1500 kr, till vägen Lindåsen – Mossen – Halla.  Eftersom kyrkovaktmästarbostaden Hultet ligger utmed den vägen.

Postgång

Så här kryptiskt står det i mars 1876: ” för att bestrida frågor rörande postgång till kommunen utsågs Joh. Johansson i Ekag.  att mot ersättning värkställa.”
1879 mars: .”.fullmakt till skolläraren J. Norberg i Myckeltorp att emottaga och qvittera alla till kommunen kommande assurerade och rekommenderade brev och som ersättning derför erhålla 5 kr för år räknat. ”  Norberg bodde i det skolhus som senare blev Hemgården. En s k postförare utgick från Moholm överlämnade post till ett ombud i varje socken. Postföraren gick inte ned till Ekeskogs kyrka utan följde Mon d v s passerade Mockeltorps by.
År 1899  var C A Rosén i Skattegården postmottagare men  ville inte fortsätta. Stämman överlämnade uppdraget till Gustaf Jonsson i Sörlyckan. 
1902  ”..åtog sig Anton Nilsson i Sörgården M.torp att upplåta ett rum för postföraren mot en ersättning av 20 kr per år…” Kommunens önskan att få hämta och lämna post i Ekeskogs handelsbod hade avslagits av Kongl. Poststyrelsen. Vad hände sedan?  Osäkert.
1911 är frågan ännu utan lösning och uppdrogs (med röstsiffrorna 52 mot 20)  åt sjökaptenen Herr C J Johansson att till Kungl. Generalpoststyrelsen ingå med ansökan  om postkontor i Ekeskog där ett kontor upplåtes kostnadsfritt. Stämman talar om stora besvär med paket, assurerade försändelser, postanvisningar m.m.  En poststation, Ekeskogsby, inrättades till slut i affären. Dit kom varje vardag en säck post från Moholm. Också en lantbrevbärarlinje från denna poststation till Tåtorps affär.
Under 1930- och 40-tal var Karl Magnusson en omtyckt lantbrevbärare. Morfar till Östen och Örjan Holm. ”Magnusson” hade varit åsnedrivare i Montana och hade ett mustigt språk. Under kriget var min mor Gerd (fru Karlén) poststationsföreståndare, ersatte sin man Hans som långa tider var inkallad. Fru Karlén satt på postkontoret och Magnusson i rummet intill och sorterade sin post inför cykelturen till Tåtorp. Stämningen var alltid vänlig och det skrattades mycket. Magnusson fick problem med sina ben och de sista åren sparkade han sig fram på en cykel med nedsänkt sadel. Han ersattes av Karl Eriksson från Sörboda, Postakal. Far till Bengt, Sven Olle och Siv. Kal smälte också väl in.  Sonen Olle blev Postaolle mest i Skövde.     ”Jag är en lantbrevbärare som går i snö och is – och intet är mig kärare än gå på detta vis”. Den melodin kunde alla och den var sann! Alla kände lantbrevbäraren som lämnade post, hjälpte till med ut- och inbetalningar, förmedlade nyheter mm. 

Telefoni                                                                                                                                                                                
En uppgift från 1888 överraskar mig. Tydligen hade kanalbolaget redan då en telefonledning längs kanalen till Töreboda.  ”.. hvad Ekeskogs kommun angår så står den genom Tåtorps telefonstation i förbindelse med läkarbostaden i Töreboda och har alltså kommunen stor nytta af både läkare och apotek därstädes.” Töreboda hade på senare tid blivit en av ortens mest besökta platser och på en förfrågan från Fredsbergs kommun medverkade Ekeskog nu till att ett apotek skulle inrättas där. Ganska tidigt kanske ca 1915 var Aron Karlén delintressent i en tel.-ledning från Moholm. Telefonnumret Moholm 25 användes av ”hela byn” inte minst i kommunala sammanhang.  Då det i dec 1932 kom till kommunens kännedom att telefonledningen skulle ”vräkas” så utlöste det ryktet en lång skrivning till Länsstyrelsen om den telefonlinjens betydelse. Linjen blev klar. Senare (när ?) byggdes det allmänna nätet ut i vår bygd?  I många år fanns en manuell telefonväxel i Tåtorps affär.  Det skvallrades om att växeltelefonisten kunde avlyssna samtalen.

Kap 8. Politik

I dag fördelas alla politiska poster strikt efter utfallet i senaste kommunvalet. De viktigaste ordförandeuppdragen går vanligen till en majoritet. Som kan vara ett politiskt parti men oftast består av en koalition av flera besläktade partier som tillsammans har fler än 50 % av rösterna. I de kommuner som styrde vårt land 1863 fanns inget av detta! I kommunen sammanfördes den gamla verksamheten i socknens fattigvård med vad som krävdes genom skolreformen och vägförordningen mm. Byalagens betydelse minskade.  Den militära indelningen i rotar behölls. Kyrkans betydelse i det dagliga livet var betydligt större än nu. Kommunalstämmans samtliga protokoll lästes upp i kyrkan vid söndagens mässa. En effektiv information!
Att  männen var totalt dominerade  har jag berört tidigare. Stämmorna i Ekeskogs småskola var offentliga och man valde väl folk som man hade förtroende för. Som kunde läsa och skriva och som visade sig kapabla. Det tycks ha fungerat väl. Arbetarrörelsens framväxt på 1920-talet gjorde ej stora avtryck i Ekeskog. Landsbygden dominerades av bondeförbundet och ett ganska stort högerparti. Det var de som styrde vår kommun.  Jag utläser en något njugg inställning till den arbetslöshetskommitté som tillsattes 1932 på begäran av Länsstyrelsen. Kommunen var tydligt rädd för egna utgifter. Ungdomens behov av samlingslokaler löstes politiskt. I bruksorter och städer byggde socialdemokraterna Folkets hus och på landet byggdes Bygdegårdar av bondeförbundets SLU  dvs Sveriges Landsbygds Ungdomsförbund. Så också i Ekeskog/Bellefors. Virket skänktes och arbetet var ideellt. Men mycket måste ju köpas! De egna hembygdsfesterna bidrog säkert och troligen också partiet, bondeförbundet. Det borde varit naturligt att söka något stöd från kommunen men jag hittade inga noteringar om detta.                                                                                                         

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                              Kap Kap 9. Ekeskogs kommun upphör

Efter världskrigets slut 1945 minskar befolkningen snabbt i landskommunerna. Flykten från landsbygden! Det Ekeskog som haft fler än 800 innevånare var nu under 200! Administrationens komplexitet ökar också.
27 aug 1946 kommer Länsstyrelsens cirkulär med riktlinjer för ny kommunindelning. Att repr. kommunen i utredningen väljs kommunalstämmans ordf. Kapten Hans Karlén och f. d. ledamoten av kommunalstämman och skolrådet Hemmansägare  Henning Gustafsson Tåtorp.  Länsstyrelsen föreslog Moholms storkommun och 1949 valdes en samarbetsdelegation för att organisera övergången. Till Ekeskogs representanter  blev Hans Karlén, David Ansson, Karl Johansson (Ulfstorp). Suppleant Bertil Frenckner.
De socknar/kommuner som slogs samman var Bellefors pastorat(gäll) med Beateberg och Ekeskog, Fägre gäll- med Trästena samt  Hjälstad pastorat med Mo och Sveneby. 7  st socknar/kommuner. Vårt pastorats samarbetande kommuner Ekeskog, Bellefors och Beateberg avvecklade nu sina gemensamma fattigvårdsförbund, hemhjälpsförbund, brandförsvarsförbund och sitt polisdistrikt. 
Vid
sitt näst sista möte beslutade Ekeskogs stämma att inbjuda alla förtroendevalda till en ”enkel festmåltid”. Den skulle utformas av Hans Karlén, Karl Johansson, Paul Nilsson, Gerd Karlén, Edit Gustafsson och Anna Larsson.
Kommunens sista beslut blev: 
- Att den lilla behållningen skulle gå till vägen Tåtorp – Halla.
- Att förmå kyrkorådet att avsätta medel till vägen Lindåsen – Mossen.
- Hos Länsstyrelsen begära förbättring av vägen Bellefors Moholm samt,
- Att den föreslagna vägen Tåtorp- Halna måtte komma till stånd, nu när brofrågan är beslutad. 
- Arvode fastställdes för bidragsnämndens ordf. till 50 kr, för roteombudet 75 kr.     

Så slutade den sista kommunalstämman i Ekeskogs  kommunalnämnd hållen i bygdegården den 28 december 1951.

Refererat av Sven Karlén , Sommen Ekeskog 2016 05 27.

Epilog: Hur gick det för de kommunalmän från Ekeskog som fortsatte i det nya Moholm, nu som politiker. Ekeskogs deltagare där blev bl a högermannen Hans Karlén och socialdemokraten David Ansson. Hans K som hade bil skjutsade till sammanträdena. Hans K´s svåger  folkskolläraren  Johan Persson i Bellefors  företrädde folkpartiet. Nämndens ordförande var bondeförbundaren Josef Johansson i Mo som kom mycket väl överens med Hans. Så här berättade Johan P lite uppgivet:” Va ä dä lönt att vi diskuterar på mötena? Hans han sitter ju och sover! Men när vi sen är färdiga med pratet – ja då stöter Josef på Hans och frågar: Nå vad tycker du Hans? Och när Hans svarar, ja då frågar Josef mötet: Kan vi göra som Hans föreslår? Och då blir det så! ”   Så var det förmodligen inte alltid, men det är ändå glädjande att man över partigränserna kunde ta del av varandras erfarenhet. 

/Tillbaka/