Infört i Moholmsbygden 2006.
Dokumenten berättar
En studie av gamla handlingar från Ekeskogs socken 1863 – 1925.
1862 genomfördes en kommunalreform. Detta är antagligen förklaringen till att de gamla handlingar vi haft tillgång till börjar med just 1862. Tidigare hade kommunalstämman beslutat om både kommunala och kyrkliga angelägenheter. Nu överlämnades de kyrkliga frågorna till en särskild förvaltning. Denna reform har också ett tydligt samband med avskaffandet av ståndsriksdagen och införandet av tvåkammarriksdagen 1866. Hur eller om det alls förekommit någon kommunal beskattning tidigare kan inte direkt utläsas av de handlingar vi haft tillgång till. En debiteringslängd för 1860 års fattigspannmål finns bevarad och anger en utdebitering av 8 kappar råg och 8 kappar havre för varje helt mantal.(1 kappe =4,58 l)
Fr.o.m. 1863 infördes ett nytt kommunalt beskattningssystem som tidigare endast funnits i en del städer. Genom en kungörelse 1863-09-15 påfördes varje skattskyldig ett fyrktal (om fyrk se nedan) som beräknades i förhållande till den statliga skatten som då var 3 öre pr 100 rkd banco åsatt fastighetsvärde för i mtl satt jord. För annan fastighet betalades 5 öre. (En rkd banco blev 1873 en krona och 50 öre). I ”Utdrag af Bevillningstaxeringslängden öfver fast egendom inom Ekeskogs Socken och Wadsbo Härad Av Skaraborgslän för år 1862” framgår att av Ekeskogs totalt 15 1/8 mtl var 7 3/8 mtl frälsehemman under Ryholm vilket längre tillbaka inneburit att de varit befriade från statlig skatt och att skatten betalats till huvudgården i utbyte mot att denna hade andra åtaganden gentemot staten. I övrigt förekommer begreppen kronoskattehemman och boställe. Mockeltorp Skattegården var ett Länsmansboställe, vid den tiden bebodd av Kronolänsman Carlborg. För fyra av gårdarna under Ryholm anges ”Rå och Rör”, vilket anger att de ligger inom samma by som sätegården.
Några anteckningar om kommunal utdebitering finns inte i denna akt, däremot en spalt som får tolkas som förslag till fyrktal för de olika gårdarna jämte en anteckning: ”Att förestående fyrktalslängd blifvit ……. betygas,”undertecknat 21 Dec. 18….(Punkter = oläsligt) Antalet utdelade fyrk blev här 1628 ”dertill lagdt” 150. Summa 1778.
Nästa år 1863 kallas motsvarande dokument ”Fyrktals samt Debiterings- och Uppbördslängd för kommunala utskylder i Ekeskogs Socken 1863”. Här finns den statliga skatten angiven under rubriken ”Bevillning enl art. ll i bevillningsstadgan.” Den tjänstgör som underlag för att fastställa fyrktalet för de olika gårdarna. Varje fastighet med i mtl satt jord tilldelades 20 fyrk för varje kr debiterad statlig skatt. Annan fastighet eller skattepliktig verksamhet tilldelades också fyrk men här fick man nöja sig med 10 fyrk pr kr statlig skatt.
Den statliga skatten är oförändrad. Den kommunala utdebiteringen är 4,5 öre pr fyrk som alltså har samma funktion som nutidens skattekrona. För fyrk som baseras på annan verksamhet eller i mantal icke satt jord är utdebiteringen 3,5 öre pr fyrk Antalet fyrk har emellertid nästan fördubblats sedan förslaget som antogs föregående år, det är nu 3116. Den kommunala utdebiteringen blir ändå 6 kr lägre än den statliga utdebiteringen eller 138 rksd och 11 öre. Därav anslås 29 rksd och 5 öre till ”Wäg- och Brokassan” resten ”tillkommer Fattigkassan”.
Fyrktalslängden skulle även fungera som röstlängd vid kommunalstämman och de val som skulle komma att ske till Landstingen som hade att välja ledamöter till första kammaren i tvåkammarriksdagen som infördes 1866 och ersatte den tidigare ståndsriksdagen. Om detta var ett steg framåt eller bakåt i den kommunala demokratin är ovisst. I Ekeskog fanns vid den tiden 61 personer som tilldelades fyrk. Endast 3 av dessa hade över 100 fyrk, en av dem 708. Det skulle senare visa sig att systemet var ohållbart. 1900 sattes ett tak för rösterna vid en tiondel av kommunens hela fyrktal eller maximalt 5000. 1909 avskaffades hela systemet.
Fattigvården var tydligen kommunens primära uppgift vid den tiden. En separat uppbördslängd för Fattigspannmål 1863 finns bevarad. Det är intressant att se hur det nya fyrktalssystemet påverkade valet av måttenhet. Om kappar var bra mått att fördela utdebiteringen på 15 1/8 mtl var det helt oanvändbart när fördelningen skulle göras på 3116 fyrk. Ute i världen förekom diskussioner om ett enhetligt decimalsystem men tiden var inte mogen. 1878 togs beslut om att införa decimalsystemet i Sverige, som baserades på den internationellt fastställda metern. Under en övergångstid på 10 år gällde gamla och nya enheter sida vid sida.
På 1850-talet infördes en variant av decimalsystemet som baserades på fot. En fot är 12 tum men nu införde man begreppet decimaltum 1/10 fot eller 2,969 cm i svenska mått. När det gällde att utdebitera fattigspannmål på 3116 fyrk blev kubiktum ett användbart begrepp. 100 kubiktum var en kanna och 10 kannor blev en kubikfot (26,17 l ) och långa tabeller kunde adderas så att ental fördes till tiotal och tiotal till hundratal osv.
1863 års uppbördslängd är den sista separata för fattigspannmål. Sedan förekommer begreppet fattigspannmål i uppbördslängderna tillsammans med utdebitering av kontanter en tid. 1875 finns det med men 1885 har det utgått. För att återgå till 1863 var utdebiteringen 14 ½ kubiktum vardera för råg och havre pr fyrk. Den totala mängden av vardera sädesslaget blev 45 kubikfot 1 kanna och 92 kubiktum. (ung 1,18 kbm) Intressant är anteckningen längst ned på längden: ”Förestående Spannmål torde benäget aflämnas vid Ekeskogs fattigmagasin nästa onsdag åtta dagar till eller den 27 dennes kl. 10 fm. Ekeskog den 16de januari 1864. Kommunalnämnden”. Ett fattigmagasin har funnits, antagligen i närheten av kyrkan. Vid studier av Sockenstämmans protokoll kan man se att det såldes på öppen auktion den 24/3 1875. Det skall här noteras att fattigmagasin inte hade funktionen av sockenmagasin som var vanliga vid den här tiden.
På nätet hittar vi följande om Sockenmagasin:
Ett exempel på samverkan mellan kronan och socknarna var sockenmagasinen. Socknarna byggde och förvaltade magasinen, medan kronan genom landshövdingarna propagerade för att de verkligen skulle komma till stånd.
Avsikten med sockenmagasinen var att förebygga hungersnöd och att jämna ut prisfluktuationer. I verkligheten kom magasinen till stor del att fungera som låneinrättningar, varifrån spannmål lånades ut regelbundet mot ränta. Eftersom det var svårt att lagra säd under längre tid utan kvalitetsförsämring var utlåningen i själva verket nödvändigt för att man skulle kunna upprätthålla beredskapen mot missväxt. Fanns det inget lånebehov var sockenstämmans bönder ändå förpliktigade att låna, fast mot halv ränta.
Magasinens stora betydelse låg i att de under dåliga skördeår gjorde det möjligt för fattiga bönder att låna spannmål till utsäde eller konsumtion till betydligt lägre ränta än hos städernas spannmålshandlare. Vid verkligt svår missväxt sattes sockenmagasinen däremot ur spel, eftersom lånen inte kunde återbetalas. Ränteinkomsterna från spannmålsmagasinen användes inte sällan till fattigvård och skolor.
Vi förflyttar oss fram till 1875 och konstaterar att den kommunala förvaltningen förändrats en del. Man upprättar nu separata fyrktalslängder, där en kolumn, ”Bevillning enl art 2 i bevillningsstadgan”, anger den statliga utdebiteringen fördelad på ”I mtl satt jord, I mtl icke satt jord och Alla andra beskattningsbara föremål”. Därifrån räknar man fram fyktalet. Med tiden kommer höjd statlig skatt att medföra att omräkningsfaktorn ändras men detta år är den fortfarande 20 fyrk pr kr statlig skatt. Myntreformen 1873 har fört med sig att valutan räknas i riksdaler riksmynt och ören som är jämförbara med dagens valuta fast med ett mycket högre realvärde. Fyrktalet för i mtl satt jord blir oförändrat men det totala fyrktalet har ökat något pga. att ”alla öfriga beskattningsföremål” ökat. Trädgårdsmästaren och Rättaren på Jordstorp har påförts 10 fyrk vardera. Två Handlare, en på Flobacken och en på Mockeltorp har fått 30 fyrk vardera, Vräkefors kvarn har totalt 173 fyrk fördelat på ägare och innehavare. Totalt beskattas nu 3250 fyrk.
I den separata Debiterings- och Uppbördslängden har tillkommit andra kolumner. Först ser vi som förut utdebiteringen till kommunkassan nu 4 öre pr fyrk. Sedan kommer utdebitering till sockenkassan, varmed förmodligen menas kyrkan, här håller man kvar begreppet mtl och utdebiteringen är 6 kronor och 16 öre pr mtl. Därefter följer Skolkassan. Detta är en gemensam angelägenhet tillsammans med Bällefors kommun. På första sidan av ”Debiterings- och uppbördslängd öfver kommunalutskylder i Ekeskogs socken år 1875” kan läsas: ”Till skolkassan utgår från Bellefors och Ekeskogs kommuner 598 kron. 53 öre rmt. Dessa utgifter bestridas så, att 6 öre erläggas för hvarje mantalsskrifven person. För båda socknarna 52 kron. 56 öre. För barn som begagnat skolan från båda sock. 24 kron. 75öre. Resten utgår sedan med 6 öre pr fyrk. Fyrktalet i Bellefors och Ekeskogs kom. År 1875 är 8.687.” Av Längden kan man utläsa att avgiften pr barn som begagnat skolan var 25 öre. Detta inbringade för Ekeskog 10:50 och därmed skulle antalet skolbarn vara 42. Kolummen 6 öre pr mantalsskriven person ger en intressant upplysning, den inbringar 21:78 vilket säger oss att 1875 fanns det i Ekeskog 363 personer som var skattskyldiga i någon form.
”Debiterings- och Uppbördslängd för Kommunalutskylder i Ekeskogs socken år 1886” ger ett professionellt intryck. Formulärhäftet är ”Tryckt i enlighet med det i Kongl. Kungörelsen den 17 mars 1882 angående ändrad lydelse av §§ 59 och 64 i förordningen av kommunalstyrelse på landet intagne formulär” av Hasse W. Tullberg Linköping, Blankettförlag och Accidenstryckeri. Formuläret stämmer emellertid dåligt med behovet och man har gett kolumnerna ny namn och funktioner, vilket försvårar tolkningen. Utdebiteringen är 23 öre per fyrk till kommunen och till kyrkan 12 + 4 öre pr fyrk samt en avg. på 50 öre pr man och 25 öre pr ”qvinna” enl. ett sammandrag på första sidan. Inne i längden ser man att avgifterna till kyrkan går till skolkassan utom 4 öre pr fyrk som går till ”orgell”. Om denna står i skolan eller kyrkan vet vi inte. Vi ser nu direkt hur många personer som finns på gårdarna I socknen finns nu 191 män och 197 kvinnor som betalar skatt i någon form. Till ”presterskapet” utdebiteras 910,41. Efter vilka grunder kan inte utläsas, detta är tydligen församlingens andel av prästens lön. Detta år är debiteringsunderlaget totalt 3523 fyrk och antalet utfärdade skattsedlar är 129. Prästen i Pastoratet, A Tengbom, kvitterar att han mottagit 1192kr och 34 öre på baksidan av längden fördelat på sex tillfällen. Dessutom finns en anteckning att man ”betalt 118 kr på orgell”.
Kommunens del av skatten blir 810:29. För detta år har vi tillgång till inkomst- och utgiftsstaten som ger många intressanta upplysningar Den är ”Föredragen och godkänd å kommunalstämma i Skolhuset i Ekeskog den 31 okt. 1885”. Den balanserar på 842:53. Här ser vi kreditsidan:
På debetsidan ser vi utom skatteintäkter på 783:13, ränta på utlånat kapital 34:50, brännvins och utskänkningsmedel 6 kr och ”för auktion efter maria olofsdotter i Hallan 19 kr”.
Måttet för rågmjöl är kubikfot och kannor Tyvärr går det inte att utläsa exakt till vem eller hur mycket rågmjöl som utdelats. Av en senare redovisning framgår att större kontantbelopp fördelades pr månad.
Fattigvården har en dyster historia. Från andra källor vet vi att fattighjon och barn längre tillbaka auktionerades ut till lägstbjudande, där de var helt utlämnade åt gårdsfolkets gottfinnande. Även i vårt material hittar vi begreppet inhyseshjon i längderna. Tidigare har vi nämnt utdebitering av Fattigspannmål. Detta pågår tydligen inte längre men en stor del kommunalskatten går till fattigvården som framgår av ovanstående exempel. Ett annat dokument kastar ytterligare ljus över hur man skötte denna fråga.
Kattarina Andersdotter var inte skrivkunnig, därav bokstäverna ”m h å p” under hennes namn vilket betyder ”med hand å penna”. Hon höll sin hand på pennan medan någon annan skrev. Detta gjorde namnteckningen juridiskt bindande och gav kommunen förfoganderätt över hennes kvarlåtenskap när hon dog.
Vi går vidare. 1891 möter vi för första gången begreppet tingshusmedel. I en separat ”Uppbördslängd på Tingshusmedel i Ekeskogs socken år 1891” utdebiteras 8 öre pr fyrk. Det är endast de fyrk som grundar sig på i mtl satt jord som räknas. Detta ger 262 kr och 16 öre som kvitteras av kronolänsman J Olsson den 19 febr 1892. I fortsättningen är dessa medel upptagna under rubriken ”Tingshuset” i den ordinarie Debiterings- och Uppbördslängden.
1893 utdebiteras 32 öre pr fyrk till kommunen och 18 öre pr fyrk samt 25 öre per ”qvinna” och 50 öre pr man till kyrkan. Kyrkan som är huvudman för skolan behåller endast 3 öre pr fyrk eller 103:35. Resten 635:75 går till skolan. Kommunkassan får 1.102:60, Tingshuset 260:- eller 8 öre pr fyrk. ”Presterskapet” får 785:45. I ”Fyrktals-längd för Ekeskogs socken 1895” kan vi se att den statliga skatten ökat så att en krona nu ger endast 10 fyrk. Antalet fyrkar för i mtl satt jord är ändå ganska oförändrat. 3.138 st. Övrig verksamhet ger 326 fyrk
Fyrktalslängderna var ju även röstlängder, men vi ser inga anteckningar om detta i längderna trots att man i anvisningarna på förstasidan kan läsa: ”Anm. 2 Vid elektors- och riksdagsmannaval till Andra kammaren skola till efterrättelse gälla de för kommunerna gällande röstlängder, som böra innehålla anteckning om dem, vilka rösträtt tillkommer. Riksdagsordningen den 22 juni 1866 § 17.” Först i fyrktalslängden för 1899 ser vi anteckningar som kan tolkas som röstlängd till andrakammarval. Om denna tolkning är rätt var antalet röstberättigade 37. 27 av dessa har i så fall röstat. Rösträtten då var ju knuten till att man hade en inkomst om minst 800 kr och eller en viss förmögenhet. Totalt har 81 personer antecknats i längden och tilldelats fyrk och därmed haft tillfälle att rösta i de kommunala valen för dessa. Om detta finns inga anteckningar i längden
1901 går man ett steg längre. Den vanliga formuleringen om granskning och godkännande har kompletterats: ”Granskad och godkänd med de anmärkningar å rösträtt som är antecknade å längden.” Anmärkningarna gäller vem som skall rösta när det är sterbhus eller barn som står för fyrkarna. Att en änka skall rösta för gårdens fyrkar är tydligen otänkbart. En arrendator kan rösta för gården om det är han som betalat den statliga skatten för gården och därmed tilldelats fyrk. En annan nyhet är begreppet Byggnadsfyrk, som fr.o.m. nu införes i en spalt med den rubriken som funnits tidigare men inte använts. Byggnadsfyrk är liktydigt med de fyrk som grundar sig på i mtl satt jord och användes vid påförande av skatt till kyrkan. Det sammanlagda fyrktalet för en person kallas allmän fyrk och användes vid den kommunala utdebiteringen.
Den sista bevarade fyrktalslängden är för 1907. I samband med en rösträttsreform 1907 –1909 avskaffades fyrktalssystemet och kanske var det sista året man lade fram en fyrktalslängd. Vi gör här flera intressanta iakttagelser. Visserligen röstar arrendatorn för Karl Oskar Gustafssons Enka (hon är inte ens namngiven) i Karlstorp men i Krusatorp bor Augusta Friberg, 54 år, ogift och delägare i Erik Anderssons dödsbo. Hon blir historisk som den första kvinnan i socknen som är inskriven i röstlängden att tillsammans med 2 bröder rösta för gårdens 84 fyrkar. Om hon personligen utnyttjade möjligheten vet vi inte. Ogifta kvinnor över 25 år blev myndiga i samband med kommunalreformen 1862 och hade därmed möjligheten, om de uppfyllde kraven, att delta i de kommunala valen. Manliga anhöriga och konventioner var de enda hinder som återstod för dem.
Att systemet är statt i förändring ser vi av granskningsmännens anteckningar: ”Granskad och godkänd beträffande allmän fyrk. Byggnadsfyrk enligt Kungl. Förordning af den 30 juni 1899 är genom ny lag af den 13 maj 1905 upphäfven, så att numera utdebitering till kyrka skall ske efter allmän fyrk, hvarför vi anse det oriktigt att utskriva säskild byggnadsfyrk : betygas :” En annan nyhet i fyrktalslängden för 1907 är blyertsanteckningar på baksidan om lön till barnmorskan. Tillsammans med Bällefors utdebiteras 2:55 pr fyrk vilket ger 220:77. ”Fyrktalet för Bellefors 1907 är 5165 och Ekeskog 3493”.
I och med att fyrktalsystemet avskaffades ändrades tydligen rutinerna runt den kommunala beskattningen . Efter 1908 har vi inte några Debiterings – och Uppbördslängder bevarade. När det gällde den kommunala rösträtten ersattes fyrktalssystemet av en 40-gradig röstskala. ”Beräknad inkomst af fastighet samt av kapital och arbete” gav en röst för varje påbörjat 100-tal upp till 1000 kronor. Inkomster däröver gav en röst för varje påbörjat 500-tal upp till 40 röster
Rösträttsreformen 1907-09 gav rösträtt i val till andra kammaren åt alla män med få undantag. Kvinnor som hade inkomst så att de tilldelats röster enl. den 40-gradiga skalan kunde rösta i de kommunala valen. Ett antal röstlängder fram till 1925 finns bevarade. I ”RÖSTLÄNGD I Ekeskogs VALDISTRIKT AF Skaraborgs läns norra VALKRETS FÖR VAL TILL RIKSDAGENS ANDRA KAMMARE ÅR 1911” kan vi se hur de nya bestämmelserna påverkade Ekeskogsborna. 125 män är antecknade. Av dem saknar 15 rösträtt. 6 pga nyinflyttning, 4 pga att de underhölls av fattigvården, 4 därför att de inte fullgjort sin skattskyldighet och en därför att han var omyndigförklarad.. Av de 112 som var kvar röstade 43.
”RÖSTLÄNGD för Ekeskogs socken 1913” upptar 94 namn därav 16 kvinnor och 3 juridiska personer, Ryholms AB 13 röster, ”Bellefors” Pastorats brandstodsbolag 5 röster och Göta Kanalbolag 11 röster. Totalt finns 362 röster med en spännvid från 1 till som mest 17 röster pr röstande. Här gällde det att ha en inkomst så att man debiterats skatt. Torpare och vuxna hemmasöner gallrades på så vis bort. Kvinnorna som fick rösta var i de flesta fall ägare eller delägare i fastigheter. Fyra av dem har emellertid inkomst av eget arbete så att 3 av dem tilldelats 2 röster. Lärarinnan i Ängatorp har 3 röster för en inkomst av 250 kr. Vilka som utövat sin rösträtt kan vi inte se. Antagligen pga att inget val förekommit. Näst års röstlängd, 1914, anger vilka som utnyttjat sin rösträtt till Landstinget. Totalt 91 personer har röster av varierande antal, av dem är 12 kvinnor. 4 kvinnor och 38 män har deltagit i valet.
Allmän rösträtt för kvinnor infördes 1919 till kommunala val och 1921 till riksdagens andra kammare. Den sista vallängden i vår samling gäller 1925 då det varit val till bl. a. andra kammaren, det andra efter införande av allmän rösträtt. Då fanns i socknen 141 röstberättigade män och 159 kvinnor. Vilka som deltog i valet är tyvärr inte antecknat. Upprättande av röstlängden är nu en angelägenhet för ”Häradsskrivarekontoret i Sköfvde”
Trots att andra källor anger att beslut om allmän rösträtt till andra kammaren togs av riksdagen den 17 dec 1918 och att första valet enl de nya bestämmelserna skedde 1919, finns bevarad en ”Röstlängd för Ekeskogs år 1919.” Den är undertecknad av ordf (i valnämnden?) den 4 dec 1918 och ”Granskad å ord. Kommunalstämma d. 20/12 1918.” och ”Å kyrkostämma 28/12 1918 granskad och godkänd.” Den är upprättad efter de gamla bestämmelserna med sin 40-gradiga röstskala och begränsade rösträtt. Den blev väl inte använd men vittnar ändå om informationsproblemen på den tiden och kanske även om beslutsvåndan i riksdagen
Bland mer udda handlingar som vi har tillgång till är en ”Skogsaccislängd för Ekeskogs socken i Skaraborgs län år 1915”. Skogsaccis utgick mellan 1909 och 1948 som en kommunalskatt, beräknad på avverkat virkes rotvärde. Blanketten anger även ett annat namn som förklarar syftet, nämligen skogsvårdsavgiftslängd. 7 gårdar har avverkat skog som på rot var värderad till 7720 kronor. Avgiften var 2:- pr 100:- skogsvärde och blev det året 154:40.
”Vägfyrktalslängd för Ekeskogs kommun tillhörande Södra Vadsbos väghållningsdistrikt för år 1917.” är en annan längd som vi endast har för detta år. Vägfyrk var debiteringsunderlag för vägskatten från 1891. Förstatligandet av vägväsendet 1934 ledde till dess avskaffande 1937 Antalet fyrk utgick bl. a. från fastighetens taxeringsvärde, 1 fyrk pr 100:- värde. Socknens gårdar hade då ett totalt taxeringsvärde om 618.800:- Fastigheterna påföres 6188 fyrk, annan verksamhet ger 687 fyrk, totalt 6875.
Bland materialet finns även ”Uppbördslängd för medel till Bellefors pastorats brandstodsbolag för Ekeskog socken för år 1881.” 85 försäkringstagare är upptagna, vilket tyder på att de flesta gårdar är försäkrade. Premien är 50 öre pr 1000:- försäkringsvärde, vilket ger en sammanlagd premie om 118:-.
Mantalslängder från 1906 och 1917 ingår i materialet och ger uttömmande och intressanta personupplysningar för de åren. Vidare analyser av dessa faller utom ramen för denna redogörelse.
/Holger Larsson