Infört i Moholmsbygden nr 10 1981/
När den första kvarnen i Vräkefors byggdes kan ej med säkerhet sägas. Enligt ett påstående av en person från Ulfstorp i Ekeskog skulle den ha anlagts av en man från detta ställe. På debetsedlarna så sent som på 1920-talet, benämnes också kvarnen för Ulfstorp, Vräkefors. Skogen norr om Vräkefors har namnet Kvarnstigen. Troligen härrör namnet av att det sedan gammalt funnits en stig eller väg från Ekeskog till Vräkefors kvarn. Hur det i verkligheten har varit med uppförandet av den allra första kvarnen har ej kunnat utrönas, men vad man med säkerhet vet är att, genom efterforskningar gjorda i Kungl. kammarkollegie arkiv, utrönts att "Wräkefors kvarn ursprungligen varit av jordnaturen arv och egen" d.v.s tillhört Gustaf Wasa personligen. Skogen öster om Vräkefors heter än i dag Vasen. Kanske har det namnet kommit därav att Gustaf Wasa varit ägare. Genom dessa utforskningar har det kunnat utrönas att kvarnen fanns redan på 1500-talet.
Den 22 augusti 1632 inköptes kvarnen från krono till frälse av Claes Christenson Horn från kungahuset.
Ur kvarnkommissionens domar uti Skaraborgs län år 1697 har inhämtats följande.
"Wti den, effter hans Kongl. Maij:tts allernådigste instrucion och befallning, här upptagne saak emallan cronans befallningzman wälbetrodde Jöran Dorpstedt, på Kongl. Maij:ttz och cronans wägnar kärande, och Öfwersten h:r Wälborne Otto Rollzhusen igenom dess fullmecktig befallningzman Samuelt Remerth swarande, angående Wräkeforss eller Myckeltorpz qvarn utj allmänningzåen Tijan i Belleforssa geldh den kärande påstår böra till Kongl. Maij:t och cronan högre skatteläggas, men swaranden påstår den wara från Kongl. Maija:tt kiöpt, och nu eij böra till någon annan skattläggning consideras, är detta Kongl. commissionens uthslag afsagd Walla tingzplattz d.2 Septemb: 1697" .
I utslaget heter det att kvarnen inköpts från kronan"ä 3 procento for 1 d:r smtz 20/: rdnta, och uti utjkiöpe uthrächningen inbegrepen under det tredie hemmanet i Myckeltorp, hwilken qwarn swaranden medh stoor bekostnadh forbättrat och underhåller".
Kommissionen säger vidare: "Så har kongl. commissionen effter nogaste ompröfwande befunnit att Wräkefors qwarn är så belägen och kan större ränta af sig kasta än den är kiöpt före,och således finner skiäligt qwarnen till Kongl. Maij:t och cronan taxera till fyrtio skieppors åhrlig afgifft á 4 sk. på tunnan beräcknat tull sedan hwad omkostnadh ti11 qvarnens underhållande är afdragit".
”Men som samma qwarn är från Kongl. Maij:t och cronan kiöpt och står under lösen, så är skiäligt att nuwarande possessor behåller samma afgifft. och hwadh mehr mot repartion, den kan af sig kasta ograverat, till dess Kongl. Maij:t och cronan finner nödigt qwarnen inlösa".
Av utslaget framår vidare att ägaren fick behålla kvarnen och nyttja den mot 40 skeppors tull, så länge de underhöll och drev kvarnen. Men lät de den förfalla så skulle kvarnen säljas till den högstbjudande.
I ett utdrag ur förteckning på tull- och skattelagda mjölkvarnar i Skaraborgs län enligt Kammarcollegie brev den 20 maj 1760 och 29 mars 1763 säges att kvarnen har kostsamt och svårt dammfäste. Kan gå hela året om icke tillförseln felar som understundom händer, undantagandes i sommartorka allenast ett par stenar kunna vara igång. Eljest är kvarnverket i gott stånd. Possideras av landshövdingen och riddaren greve Lagerberg. Kvarnen hade då tre par stenar om 2 l/2, 2 l/3 och 2 l/4 aln.
I provinskontorets nummerserie konv. 202 2/3 (I Kammarkollegii arkiv) "specifique förteckning på alla inom Skaraborgs län skattelagda och husbehovsmjölqvarnar" upprättad 1826, sägs att:
"kvarnen är belägen i Wadsbo härad Bällefors socken. Wräkefors frälse qwarn, har 3 par stenar. skattelagd 1697, räntan 10 t:r spannmål till oforändrat pris, tillhört Claes Christianssons köp á 3 proc, d: 22 aug 1632, belägen i allmänn.ån Tidan, taxerad till 40 skjepp:
Tull efter qvarn comiss: dom 1697. Men som Kongl. Maj:t uti 24 § af ridd: och ad: privileg, 1723 afstått köpe godsens inlösen så innehafves nu denna qvarn med frälsemanna rätt mot rusttjenst 5000:- ränta. D:o/Qvarn tullen 2 kappar på tunnan"!
Kvarnen kallas i de äldre handlingarna både Vräkefors och Myckeltorps kvarn.
År 1761, då Lagerfors järnbruk skulle anläggas är det fråga om att riva kvarnen för att järnbruket skulle förläggas där, men undersökningsrätten fann att ett ställe vid pass 1000 alnar från Vräkefors i Möckeltorps äng var mera lämpligt att anlägga järnbruket på och kvarnen i Vräkefors fick vara kvar. Den 1 mars 1858 överflyttades enligt kammarkollegiets utslag Vräkefors kvarn till Ekeskogs socken. Av vad som framgår ur de gamla handlingar som här citerats, vet man att kvarnen fanns redan på 1500-talet och hade tre par stenar redan 1632.
De arrendatorer som innehaft kvarnen från början av 1800-talet äro följande: Från Hjälstad inflyttade år 1752 Carl Johansson född i Björsäter 1716 och hans hustru Maria Eriksd. f. i Fägre 1726. De fick där tillsammans 6 barn. Maria 1756 gift 1783. Carl 1757. Märtha 1759, Jean 1761,, Beata 1764 och Catahrina 1772, samtliga f. i Wräkefors. Ar 1806 drevs kvarnen av Märtha och hennes make Petter Larsson f. i Grums 1770, de hade dock inga barn. Kvar bodde också änkan Maria samt två systrar till Märtha, Cathrina och Beata. Efter dessa tillträddes kvarnen av Petter Carlsson, vilkens änka senare avträdde arrendet till byggmästaren Anders Qvarnström, som innehade kvarnen till den 14 mars 1862.
Qvarnström uppförde den nuvarande kvarnbyggnaden, boningshuset och kvarnstall.
Från år 1862 hette arrendatorn av kvarnen Anders Gustaf Boström som innehade den 1879. Boström skulle i årligt arrende erlägga ägaren (Ryholm) femtio tunnor strid, torr och välbärgad säd, hälften råg och hälften havre, och skulle denna mängd levereras innan arrendeårets utgång. Vidare fri förmalning från Ryholm av minst åttahundra tunnor diverse spannmål.
År 1879 arrenderades kvarnen av Truls Eriksson. Arrendet var 2.100:- kronor pr år, samt skyldighet att förmala ägarens säd framför andras även om den kom till kvarnen senare än annans. I mallön skulle ägaren betala betala 3 öre/lispund säd. Vidare skulle arrendatorn förfoga över till kvarnen hörande ålkista men vara skyldig att mot 40 öre pr. skålpund till ägaren leverera så stor del av fångsten som denne önskade. Vidare förbehöIl sig ägaren rätt till så stor del av kvarnen som åtgick för insättande av turbin och elektrisk maskin jämte ledning.
Under ovanstående år (1879) ersattes vattenhjulen med en turbin. Kvarnen hade fortfarande tre par stenar, 2 par sammälds och ett par siktstenar. År 1897 insattes ytterligare ett par siktstenar och för rensning av brödsäden en s.k. spetsmaskin.
Från är 1907 arrenderades kvarnen av Carl Eriksson (son till Truls Eriksson) fram till år 1934 då den inköptes från Ryholm av C. Eriksson och som innehade den till sin död 1939 då dennes söner (Erik, Karl och Sven Eriksson) övertog rörelsen och drev den till år 1977 då den inköptes av Bruno Nilsson från Skövde. År 1915 insattes den första elektriska generatorn i kvarnen och år 1925 inmonterades en ny turbin för driften samt en valsstol för förmalning av brödsäd.
1935 byggdes ett sågverk och 1936 insattes ytterligare en turbin. 1938 ombyggdes en del av dammen i betong. År 1947 insattes ytterligare en turbin. och 1948 byggdes den nuvarande dammen. Kvarndriften nedlades 1969, därefter utfördes endast rensning av utsädesspannmål och lönsågning. Den nuvarande ägaren har i det gamla kvarnfallet uppfört ett modernt kraftverk. Före elektricitetens genombrott i början av 1900-talet var lantbrukarna för att få sin säd förmald, hänvisade till de kvarnar som fanns vid olika vattendrag. Det fanns en massa kvarnar vid små bäckar och mindre vattendrag. Dessa kvarnar hade den nackdelen att de led brist på vatten för driften vid svår torka eller sträng vinter. En del kvarnar drevs med vatten från Göta Kanal, men när kanalen stängdes om vintern och kanske tappades ur stannade även dessa kvarnar. Vid dessa förhållanden måste lantbrukarna anlita kvarnarna vid ån Tidan (Vräkefors, Hunnekulla, Armeneby och Moholm m.fl.) Sålunda har berättats att mäldkunder kom till Vräkefors från området Vassbacken, Åkersberg, Borreboda vid Töreboda och Fredsberg samt Vikaskogarna. Då fick kvarndriften vara igång natt och dag. Det har berättats att under något av åren i slutet av 1880-ta1et var driften vid Vräkefors igång dag och natt oavbrutet, med uppehåll för söndag, från mitten av oktober till mitten av april månad.
En kvarnresa för en jordbrukare t.ex. från Fredberg kunde då se ut på foljande sätt: han begav sig hemifrån på förmiddagen den ena dagen och var framme vid Vräkefors under eftermiddagen, hans säd förmaldes under natten och han kunde anträda återresan på andra dagens förmiddag för att vara hemma på eftermiddagen efter nära 1 l/2 dygns kvarnresa. Kunderna övernattade i kvarnkammaren och dragarna i kvarnstallet. För det mesta var det flera stycken som övernattade i kvarnkammaren och då dryftades många frågor och berättades en hel del historier.
Den mäld som maldes bestod av både brödsäd och fodersäd. Brödsäden var mest råg och mjölet siktades sällan utom till jul. Annars maldes sammalet eller samsikt, vete odlades sparsamt men det förekom också vetesikt.
Det var nog inte bara kunderna som hade det mödosamt under denna tid. Även den som skötte kvarnen fick arbeta hårt. Vid dygnetruntdrift började arbetet kl 6 på morgonen och höll på till kl 10 på kvällen då den som skulle mala om natten tog vid. Arbetet var mycket tungt. Säckarna med spannmål fick bäras på ryggen från kvarnlasset upp till kvarnkupan och den färdiga mälden ut på kvarnskjutsen. Så skulle kvarnstenarna hackas och om vintern förekom ofta isning.
Kvarnstenarna höggs i berget i Lugnås och därifrån köptes dessa. De s.k. siktstenarna var av täljsten och dessa köptes från bl.a. Borgunda. Från cirka år 1915 började gjutna kvarnstenar att tillverkas och dessa började mer och mer användas. Fördelarna med de gjutna stenarna var att de var självskärpande, medan naturstenarna fick skärpas efter fyra till fem dagars malning. De sista kvarnstenarna från Lugnås köptes till Vräkefors 1911 och de första gjutna 1918.
Att förmala 100 kg fodersäd till finmalet mjöl tog ca 25-30 min. och till gröpe betydligt mindre tid. Att mala 100 kg vetesikt på de gamla stenarna tog c:a 3 tim. men på valsstol 1 tim. Mallönen utgjorde tidigare s.k. tull, d.v.s mjölnaren erhöll en viss kvantitet spannmål för förmalningen. För att finmala var tullen 1/16 av det malda, för gröpning hälften så mycket. För siktning var tullen 1/10 av den säd som skulle malas. Tullen var borttagen under första världskriget 1914-18, den upphörde definitivt 1939.
Krigstiderna 1914-1918 och 1939-1945 var mycket besvärliga, särskilt under första kriget då det rådde brist på brödsäd och mycket sträng ransonering infördes. Bl.a. måste havre tillgripas för att framställa mjöl for bakning av bröd. Statens livsmedelsinspektörer var ett ständigt hot mot kvarninnehavarna, vilka i största möjliga mån sökte tillmötesgå sina kunders behov av mjö1. Om säd emottogs utan avlämnande av s.k. malkort och en inspektör uppenbarade sig vid sådant tillfälle blev det åtal för brott mot ransoneringsbestämmelserna. Många mjölnare fick böta bl.a. vid Vräkefors där en rätt stor summa utdömdes.
/Karl Erixon