Gerd Karléns, 1910-2001, minnen av folket i byn skrivna troligen 1990-talet
Avskrift. Bilder inlagda 2016
Gerd och Hans Karlén
Storegården
Eftersom mina barn - i synnerhet Sven - har bett mig berätta om de gamla personer som bodde i Ekeskog när jag flyttade dit 1931, så försöker jag göra det.
I Storegården (där Doris Kängström nu bor) bodde Johan Johansson och hans hustru Ellen. De var då i 60-70-årsåldern och hade alla barnen utom den äldsta boende hemma. De hette Arvid, Märta, Ebba, Paul och Ivar. Barnen hjälpte alla till med jordbruks- och hushållsarbete. Paul var sjuklig, hade någon sorts anfall då och då, men då han orkade hjälpte han till med tröskning etc på gårdarna i byn
Johan J var även smed och smidde och lagade åt lantbrukarna. Han ville gärna prata och gick runt i stugorna o så förstås till affären. ”Ä det nåt nytt?” var hans ständiga fråga. Han var vithårig och hade stora vita mustascher, som han effektfullt ryckte i då han pratade. Han kallades ”Storegålarn”. Ville gärna ha en kaffehalva som ibland utgjorde åtminstone halva betalningen då han smitt åt bönderna.
Familjen Johansson hade tidigare arrenderat Krustorp, som då ägdes av syskonen Friberg. I sin ungdom var Johan Johansson dräng i Fägre prästgård och skjutsade doktor Ternstedt till Trästena kyrka exempelvis. Han brukade också skryta med att ha skjutsat biskopen - jag tror det var biskop Kaijser ( bilar fanns ju inte på den tiden). Johan J var också känd i bygden som prästadrängen (Prästa-Johan)
Sonen Paul dog i 40-årsåldern. De övriga barnen gifte sig, Arvid med Klockars-Elsa, Ebba med Erland Schill och Ivar med fru bodde i Mariestad. Ivar dog i 50-årsåldern, hade någon hjärntumör. Arvid och Ivar tog namnet Ranestig.
Johan J dog i tämligen hög ålder på ålderdomshemmet. Hans hustru dog tidigare på sjukhus. Arvid och Elsa hade först gården, sedan övertog Erland och Ebba Schill den.
Ebba och Erland tog ett adoptivbarn, Leif. Sedan de sålt gården till Doris och Arne Kängström år 1960 köpte de en villa i Mariestad. Erland S är nu död men Ebba bor på Humlet i Mariestad.
Arne Kängström dog 1990 och deras dotter Britt och hennes man Gunnar Andersson, som med sin dotter Britt bor i Backen i Ekeskog, övertog gården. Doris bor kvar.
Under jultiden var det vanligt att grannarna gick till varandra på julkaffe (Enl leken Nu är det jul och då kommer jag te dig. Vad tar du med dig? Leken att kasta nystan) Jag minns särskilt det första julkaffet i Storegården. Hans och jag kom lite sent och huset var proppat av folk. På bordet i salen var kaffet dukat och mitt på bordet stod en stor julkaktus med säkert hundratals blommor och så fat vid fat med minst 10 sorters kakor - kanske mer- däribland stora smörbakelser. Hans tog nog av allt men jag var liten , ung och smal och kunde inte ens ta av hälften. Och så sen stora tårtor! Men de orkade heller inte bjuda så ofta - därav överflödet.
Storegården
I den gården där Holgerssons nu bor, bodde en gammal man som hette Gustaf Andersson. Där var ett gammalt grått (omålat) boningshus. Huset var lägre och mindre än Tildas Stommen. Gården arrenderades av två bröder Schill, Erland och ??, som också bodde i huset. Den gamle mannen GA såg man nästan aldrig ute. Han hade , vad jag vet, två syskon 1 Fredrik Andersson som bodde och ägde Holmslätten och även hade byggt det stora huset där samt 2 Matilda, systern, som var gift med Otto Andersson, mammas morbror på Ängen, Fägre.
När Gustaf Andersson var död ärvdes gården av Fredrik Andersson i Holmslätten och hans barn och det blev sonen Karl Andersson och hans hustru Signe (född Eklind) som övertog gården och flyttade dit. De hade en dotter, Inga.
De bodde flera år i det gamla huset som var kallt och dragigt men Signe var duktig och förstod att göra det hemtrevligt med vackra ärvda möbler och vackert hemvävt. Stor öppen spis i stora rummet där en brasa sprakade på julkafferepen!
Sedan byggdes nytt hus- det nuvarande- och ny ladugård. Karl Andersson arbetade flitigt var minut tidigt uppe och tidigt i säng. Och Signe och Inga var också flitiga och arbetsamma.
Karl Andersson dog den 1 advent 1963. Efter jordfästningen var det middag i Storegården. Inga, dottern, var sängliggande även den dagen- och sjuk sedan en längre tid. Gästerna vid sorgehögtiden var alla uppe vid hennes sjuksäng och hälsade på henne. Hon låg rödrosig av feber, hade vitt nattlinne och svart halsband (av svarta pärlor)runt halsen. Det hela var så tragiskt. Sedan dog Inga annandag jul samma år.
Signe Andersson sålde 1964? gården till Allan Jonsson som sambrukade Storegården och Lillegården, men bodde i Storegården, där ju boningshuset var nytt och modernt. Signe köpte en villa i Moholm och flyttade dit. Hon bodde där tämligen kort tid och dog år 196?.
Stommen
I Stommen, gården vid kyrkan bodde Tilda Johansson (Matilda) ensam kvar 1931. Hon hade tidigare varit hushållerska på gården åt sina farbröder, Gustaf och Anders Jansson, som ägde gården. De var båda ogifta.
När gården såldes 1917 tillgick det så att Kindbom i Karlsborg som var virkeshandlare köpte skogen (eller en del av skogen) och Aron Karlén köpte hus och odlad jord. Sedan skogen avverkats tillföll även den marken Aron Karlén. I uppgörelsen ingick även att brorsdottern Matilda Johansson skulle ha rätt att bo gratis i ett rum och kök med skafferi etc så länge hon levde. Det hette att hon ”bodde på undantag”, som förr i världen.
Tilda bodde i lilla rummet till höger i farstun. I ett rum en trappa upp bodde Tildas kusin, f d mejerskan Josefina Svensson (från Mockeltorp). Aron Karlén hade tidigare köpt hennes mejeri uppe i Mockeltorp men det mejeriet lades ner då han flyttade ner i byn och byggde mejeriet där.
Fina Svensson hade även en lägenhet i reserv hos Smedmans i Skövde, men hon bodde i 7 år hos Tilda på Stommen men arbetade som hemhjälp hos Karlens. Hon hade fritt vivre och fri vedbrand av Karlens och fick ett blått förkläde på sin födelsedag 11/6 och ett klänningstyg i blått till jul. Något mera tog hon med bestämdhet inte emot. Hon var god vän i familjen och ville ha det så.. Fina var nästan helt döv, men hade en stor lur som man ibland fick prata i. Så länge hon bodde kvar i Ekeskog var hon bland folk hon kände och hade liv och rörelse omkring sig och god mat. I Skövde blev livet tyst och ensamt. Hon flyttade till Skövde 1931, då jag blev ”fru i huset”, men kom och hälsade på så länge hon orkade varje sommar
Tildas i Stommen
Tilda på Stommen tog enligt gammal sed emot prästerna när de kom åkande till kyrkan på prästskjutsen. Hästen ställdes in i stallet där och på vintern hölls fällar och reskläder varma inne i stugan. Vintertid förrättades även barndop i Stommen.
Tilda, Fina och farmor (Kristina Karlén) var barndomsvänner och efter köpet av gården hörde de liksom till gården folk. Tilda var alltid hos oss och doppade i grytan och åt kvällsmat på julkvällen. Matildadagen bjöds vi alla på kaffe hos Tilda och även på födelsedagen , 4 september, och hon var lika ofta eller oftare hos oss.
Carl Ekborg i Flobacken
I en nu riven stuga som låg vid körsbärsdungen vid branddammen bodde f d skräddaren Karl Ekborg. Stugan innehöll ett rum till höger om ingången och så ett litet kök till vänster. Stugan var hans föräldrahem och han hade en bror och en syster Regina Ekborg som ibland kom och hälsade på. Regina hade varit sömmerska.
Carl Ekborg var en fin och prydlig man. Han hade varit ute i världen och arbetat på ett stort skrädderi (jag tror i Sundsvall) och han hade även varit i Hamburg. Han talade vårdat och väl och höll ordning omkring sig. Han lagade byxor och rockar åt alla i socknen. Mästerligalagningar. Han hämtade kläder och lappar och kom hem med kläderna lagade och fint pressade för en billig penning. Även Ekborg doppade i grytan hos oss på julen. Han dog på ålderdomshemmet.
Ekagården (Örns) 1931
På den gården bodde Lovisa och August Gustafsson och deras son Gustaf samt Lovisas syster Mathilda.. Det var Lovisas och Marhildas föräldrahem. Deras far hade det varit nämndeman och hette Johan Örn. Döttrarna kallade sig därför Johansson, men i folkmun blev Örns-Lovis, Örns-August och även Örns-Gustaf eller nämndemans-Gustaf.
August Gustafsson kom från gården Sikan ,”Sikes-August”, och hans släkt bodde kvar där. Lovisa och Mathilda hade en syster som var gift med smeden Nykvist i Jula. Ida Nykvist, deras dotter, var sömmerska hemma i mitt föräldrahem i Ullervad, och hon tyckte det var så roligt att att jag kom till Ekeskog, som de så gärna besökte och hon besökte då även mig. Hennes syster Hulda var senare hemhjälp hos Örns.. Hilda Nykvist var kokerska på kalasen runt omkring Jula och hon lagade maten på vårt bröllop i Ullervad (med min mammas hjälp).
Edith och Gustaf gifte sig 1931 och hon flyttade från lärarinnebostaden till Ekagården. De fick en son, Nils som endast levde ett par månader.
August, Lovisa och Mathilda flyttade till ”urmakars. . Gustaf var deras stöd och glädje och han kunde medla och även skoja bort många förtretligheter. Båda systrarna dog i hög ålder.
Så småningom tvingades Gustaf att arrendera ut gården, ca 1950, då han ständigt måste passa sin mor och moster. Då renoverades ”urmakarhuset” igen och det blev Erik och Anna Eriksson från Lagerfors som tog arrendet och bodde där. Gustaf arbetade dagligen med i jordbruket så länge han orkade.
Gustaf blev smått sinnesförvirrad innan han dog 1969 . Edith dog året efter och vi bevarar dem båda i tacksamt minne. Alla mina barn har gått i skola hos Edith och hon var den sista bofasta lärarinnan i Ekeskogs småskola.
Ekagården med jordbruk och skog, ladugård och uthus samt ”urmakars” såldes efter Gustafs död till Gertrud och Gösta Eriksson och lades till deras gård som nu ägs och brukas av deras son Gunnar Eriksson.
Bostadshuset med trädgård köptes först av Margit och Gunnar Lindholm från Stockholm, de sålde senare huset till Annika och Håkan Krussgård.
Tilläggas bör att Edith Gustafsson fortsatte att inneha tjänsten som lärare i Ekeskogs småskola till sin pensionering. Detta förhållande var nytt. Tidigare hade en lärarinna slutat sin tjänst och ägnat sig åt sitt hem då hon gifte sig. Det pratades en del om detta i bygden. ”Att hon tog brödet från de ogifta som behövde inkomsten” eller att ”Örns-Gustaf han har det bra han Vore lika bra han slutade med jordbruket.” Men Edith var glad åt sin skola och sin självständighet, och hon var även en glad fru åt Gustaf. De var båda glada och förnöjda och det var roligt att hälsa på dem. Men där var minsann inga nymodigheter, allt gick i gammal stil. När Hans och jag en gång var hos Lindbloms på champagne och småsmörgåsar sa Hans helt spontant : Nu skulle Ediths Gustaf ha varit med. Edith var en rejäl människa.
Det var stor auktion i Ekagården sedan Edith och Gustaf gått bort. Massor av folk och full fart på försäljning av bröd, korv och dricka i Karléns affär! Den affären som Edith och Gustaf gillade så och där de hade mött och språkat med bygdens folk. ”Allting finns i Ekeskogs affär” brukade Edith säga
Ekagården (Evald Nilssons, Nole backe)
1931 bodde Evald Nilsson och hans dotter Gertrud på gården. Agnes Nilsson, Evalds fru, hade dött året innan.n Hon var i 50-årsåldern då hon dog, Gertrud var nu endast 19 år. Det var Agnes Nilssons föräldrahem. Hennes far Alfred Johansson med dotter Hanna bodde kvar i en flygel på gården.
Låt mig först få berätta något om Alfred Johansson. Han var kommunalman i Ekeskog (före Aron Karlén) och han var en kunnig och klok man , mycket skrivkunnig och han hade en vacker handstil, något som var värdefullt förr i världen då alla protokoll skrevs för hand. Han hade långt mörkt skägg och han var väl bekant med min morfar, Anders Fredrik Larsson i Staversås, även han kommunalman. Morfar som varje sommar gick till högmässa i Ekeskogs kyrka brukade då bli inbjuden till Lillegården, Jordstorp eller till Alfred i Ekagården för traktering och en pratstund. (Morfar gick gent över gärdena Staversås-Borgåsen- Mockeltorp-Lillegården-kyrkan.).
Efter Alfred Johanssons död såldes flygeln och blev bostadshus på Backa-Verners gård (där Britt Kängström och Gunnar Andersson nu bor). Alfreds dotter Hanna tog plats i Lilla Edet hos en änkeman Waltman som hon senare gifte sig med. Hon ligget begravd på Ekeskogs kyrkogård.
Nu åter till huset i Ekagården där Evald Nilsson och hans dotter Gertrud bodde. Där gjordes först en auktion å alla gemensamma inventarier (på den auktionen köpte jag bl a servanten, porslinsfat i krans samt 2 stop och en koppargryta på ben.) Sedan reparerades hela huset, det var gammalt kallt och omodernt. Huset blev då som det nu ser ut.
Det var säkert påfrestande för både Evald och Gertrud att bo tillsammans. Gertrud hade flera beundrare och gifte sig senare med Gösta Eriksson från Vräkefors. Evald gifte sig så småningom med Anna i Holmslätten och de bosatte sig i Töreboda.
Gertrud och Gösta tog över gården. Gertrud har alltid haft besvär med sina nerver, men Gösta har stöttat henne. De har tre barn, Gudrun, Gunnar och Gerd. Flickorna är gifta och Gunnar har nu gården där han bor med sin sambo. Gertrud vårdas på Krabbängsgården och Gösta bor i ”urmakars”..
Småskolan i Ekeskog 1931
Hade nästan glömt att det bodde en lärarinna i samåskolan 1931 Hon hette Edith Larsson född 1894 i Kolmesjö, Lavad. (namnet Edith var ett släktnamn och hon var noga med att det stavades just så). Edith var den verkliga vännen i familjen Karlén. Stina Karlén beundrade henne mycket för hennes korrekthet och för henne sätt att undervisa i kristendom. (Och ändå sade Stina Karlén alltid ”Edith” som tilltalsnamn men Edith sa ”fru Karlén” hela livet). Edith, Thyra Karlén och Hans samt Carolin i Böja och Elly i Nolgården hade innan jag kom till Ekeskog en litteraturcirkel och det gänget umgicks flitigt.
År 1930 talade min svärmor om som det verkliga förlovningsåret. D.å förlovade sig Hans och jag den 6 januari, Thyra Karlén och Johan Persson, Edith och Gustaf Gustafsson, samt mejerskan på gården Ester Hallbetg, Thyra och Johan gifte sig 7 juli 1931, Hans och jag 5 sept samma år- Edtith och Gustaf gifte sig i Ekeskogs kyrka i december 1931 Min svärmor och jag var åskådare i kyrkan och jag glömmer aldrig hur högtidligt Gustafs far, den gamle kyrkvärden August Gustafsson, med darrande hand tände altarljusen. Axel Fogelqvist vigde dem Sedan blev Gustaf kyrkvärd eftet sin far.
Edith och Gustaf flyttade in i det stora huset i Ekagården (där Krussgårds nu bor) och de gamla Lovisa, August och Lovisa flyttade till urmakars, där Gösta Eriksson nu bor.
Lillegården
På den gården bodde 1931 i stora vita huset hushållerskan Anna Qvarnström och hennes syster Emma Johansson. Anna Q hade varit hushållerska åt Johan Eriksson som hade dött något år tidigare. Han hade testamenterat halva gården till Ekeskogs kyrka och andra halvan till Ekeskogs kommun, den s k Erikssonska fonden.. Hushållerskan hade rätt att bo kvar i huset så länge hon levde. Hon var dock gammal och led av reumatism, så därför hade hon sin syster Emma boende hos sig. Gården var utarrenderad till en man som hette Erik Carlsson + ytterligare en och de bodde i ett hus på gården. Dessa båda skötte senare mjölkhämtningen åt Tidans mejeri.
Anna Qvarnström höll ordning både inne i huset och i trädgården. Hennes syster hade bråda arbetsdagar där, allt skulle se ut som på Erikssons tid,
Emma Johansson är värd ett eget kapitel. Hon var änka och hade varit gift med kusken på Moholms gård. Mannen hade varit supig och besvärlig och de hade en son som som levde dagdrivarliv i Stockholm. Emma hade tidigt börjat som kokerska ute i bygden- närmast för att få inkomster. Nu kom sonen med jämna mellanrum och plockade henne på pengar. Hon talade aldrig om honom. Nu bodde hon gratis i Lillegården, skötte sin syster och blev hämtad till att koka till kalas. Hon var glad och stark och lagade underbart god mat. Hennes kalvstekssås går inte att beskriva. Kokkonsten hade hon lärt sig själv.
Avskrift Britt Sörman
This Web Page was Built with PageBreeze Free HTML Editor