Bellefors flygfält

Krigsflygbas fält 9 Moholm/Bellefors

Eller mer känt som Moholms eller Bellefors Flygplats.

Då fältet numera är avvecklat har det känts angeläget att sammanfatta vad vi vet om dess historia i form av lokala minnen och uppgifter i tillgängliga källor.

Trots namnet var flygfältet i allt väsentligt knutet till Ekeskog. Förläggningar, installationer, uppställningsplatser för flygplan och lager för bränsle och ammunition var i huvudsak förlagt till platser inom gamla Ekeskogs socken. Större delen av själva fältet låg emellertid på mark tillhörigt Bellefors socken. I samband med utbyggnaden 1953 kom några anläggningar att ligga i Fägre socken. Senare uppfördes även en kommandocentral, delvis under jord,  väster om fältet vid Södra Rud.

Historik

Vid krigsutbrottet 1939 var flygvapnet ett ungt vapenslag. Ett försvarspolitiska beslut 1925 innebar bl.a. skapandet av ett självständigt flygvapen fr.o.m. 1 juli 1926. I 1936 års försvarspolitiska beslut fastställdes att flygvapnet skulle byggas ut till att omfatta sju flygflottiljer, sju övningsflygplatser, fyra utbildningsanstalter, två centrala flygverkstäder och en förstärkt ledningsfunktion. Flygförbandens basering i krig, med spridning till särskilda krigsbaser hade fått ökad aktualitet genom den internationella satsningen på bombflyg. Men inget beslut togs i den frågan, det skulle vara vid den gamla ordningen. De landbaserade flygförbanden skulle skyndsamt ombaseras till i förväg rekognoserad jordbruksmark. På vintern skulle flygplanen förses med skidor och flygas till lämpliga frusna sjöar.

Ett par larmrapporter från flygledningen 1937 och 1938 tydliggjorde dock att flygplatserna måste byggas ut redan i fredstid, för att inte flygvapnet skulle bli helt utslaget redan i inledningen av ev. krigshandlingar. Kungl. Flygförvaltningen gavs därför hösten 1938 i uppdrag att utföra en riksomfattande totalinventering av lämpliga markområden för anläggande av krigsflygplatser. Resultatet presenterades i mars 1939. Totalt hade man 180 tänkbara områden i landet. Riksdagen beviljade i juni 1939 medel för anläggande av 20 krigsflygfält. Sammanlagt byggde man under beredskapstiden ut 39 krigsflygfält.

I början på 1950 talet infördes Flygbassystemet ”Bas 60” för att möta teknikutvecklingen med större och snabbare flygplan samt kärnvapenhotet. På de krigsflygbaser som inte avvecklades skedde en utbyggnad och de försågs med rullbanor som hade en längd på minst 1600 m. En omfattande utbyggnad som blev klar först på 1970-talet. Från början innehöll planerna 70 flygbaser varav 46 skulle användas kontinuerligt. Så många blev inte utbyggda utan antalet minskades varje gång en översyn av planerna gjordes.

Under 1970-talet fortsatte arbetet med att effektivisera flygbassystemet. En av anledningarna var att utnyttja Viggen-systemets möjligheter att använda korta vägbaser samt att öka skyddet av flygplanen genom att sprida ut dem över ett större basområde. Detta kom att kallas ”Bas 90”. Karaktäristiskt för Bas 90-systemet är s.k. kortbanor dvs. alternativa start- och landningsmöjligheter, ofta inbyggda i det allmänna vägsystemet. När östblocket och sovjetunionen kollapsade avbröts den fortsatta utbyggnaden.

Den nuvarande organisationen bygger på internationellt anpassningsbara enheter som med kort varsel skall kunna operera från flygbaser nationellt eller internationellt med mobil utrustning som snabbt kan förflytta

Första tiden

Vid krigsutbrottet i sept. 1939 var alltså alla beslut tagna för ett krigsflygfält som kom att placeras i gränsområdet mellan Ekeskog och Bellefors. Redan vårvintern 1939 hade markanskaffningen inletts. Under hot om expropriation inlöstes helt eller delar av Kyrketorp, Moängen och Mellangårdarna i Bellefors och Sörgårdarna i Ekeskog. Skattegården i Ekeskog, som kom att bli centralpunkten för administration och förläggning, var statlig egendom sedan långt tillbaka i tiden

Byggnationen inleddes under hösten 1939. Det var byggnadsfirman Kaspar Höglund i Göteborg som ansvarade för bygget. De ursprungliga startbanorna byggdes för de flygplan som fanns vid den tiden.  De var ganska anspråkslösa med placering i södra delen av fältet, den sk trekanten, som asfalterades. Den tidens flygplan måste starta och landa i motvind. Arrangemanget gav alltså sex olika riktningar att starta och landa. Dessutom anlades en gräsbana intill triangelbanan

 Det var ett ganska omfattande arbete att göra leråkrarna till säkra start- och landningsplatser vid alla tider på året, med den teknik som då stod till buds. Äldre ekeskogsbor berättar om hur alla stengärdesgårdar som låg i anslutning till körbara vägar i grannskapet fördes ut på fältet för att stabilisera underlaget. Transporterna utfördes i stor utsträckning med häst och vagn av traktens bönder. De stora igenvuxna grustäkterna utmed landsvägen på Mon är andra påminnelser om detta och den senare utbyggnaden. Arbetsfolk utifrån fanns under hela byggnadstiden. De var förlagda på gårdarna i trakten.

Vilka installationer som utfördes från början har varit svårt att få klarhet i men det finns anledning anta att det var ganska enkla medel som fordrades för att komma igång med de flygplan som fanns på den tiden. Den 2 april 1941 landade det första planet på de nya banorna. Det finns uppgifter om provisoriska landningsbanor förstärkta med halm tidigare. Uppställningsplatser för flygplanen ordnades utmed småvägar i skogen öster om fältet mellan Jordstorpsvägen och vägen till Ekeskogs kyrka. I terrängen kan man se bågformade jordvallar som varit skyddsvärn för uppställningsplatser. Två flygbevakningstorn uppfördes och bemannades. Ett vid Nohlgården i Mockeltorp och ett vid Jordstorpsvägen.

För Ekeskogsborna blev säkert krigstiden mer påtaglig än för folk i allmänhet Militär förlades på gårdarna och lokaler togs ut för militärt bruk. Småskolan i Ekeskog blev sjukstuga och barnen inhystes i ett vindsrum hos lärarinnan i Ekagården. Det var inte bara flygpersonal som kom. Andra arme förband i form av inkallad personal för bevakning och service av verksamhet i anslutning till fältet förlades här. Till en början i tält, senare uppfördes baracker. Under hela krigstiden var personal av olika slag stationerad på eller i anslutning till fältet.

Flygverksamheten

Basen var ju ett reserv- och beredskapsfält för F6 i Karlsborg.  De flygplanstyper som funnits där har i större eller mindre omfattning varit stationerade på basen. Under efterkrigstiden i samband med beredskapsövningar. Den första flygplanstypen var B4, ett engelskt biplan av märket Hawker Hart med en 9-cylidrig stjärnmotor om 675 hk och en marchfart på 260 km/tim. Totalt anskaffades 45 st. De sista togs ur tjänst 1944. B4 fanns på F 6 1939-41.

I april 1940 levererades den första B5-an som var en  amerikansk störtbombare av märket Northrop 8A-1 med en motor på 980 hk som gav en marchfart på 330 km/tim Planen licensbyggdes i Sverige. Totalt 102 st levererades. Som störtbombare avvecklades de redan 1942, men användes för andra ändamål till 1950. På F 6 fanns 1941-43 54 st B5.

SAAB B17 var det första svenskkonstruerade flygplanet i flygvapnet. Med en svensktillverkad Pratt & Witney Twin Wasp motor på 1065 hk fick det en marchfart på 435 km/tim. 325 plan tillverkades men redan 1950 ersattes de av snabbare plan med jetdrift. I Karlsborg fanns B17 1943-47

I nov 1947 levererades de första Saab A21-3 ”Tvestjärten”. De var utrustade med en Daimler-Benz motor på 1475 hk, som gav en marchfart på 490 km/tim Som mest disponerade F 6 70 st A21 under perioden 1947-54. Totalt tillverkades 252 st A21 och J21 i olika versioner.

I maj 1951 påbörjades leveranser av Saab J29 Tunnan, som var ett ensitsigt högteknologiskt jetplan i klass med det bästa som då fanns att tillgå internationellt. I maj 1954 flög en J29 500 km sluten bana med en medelhastighet på 977 km/tim, vilket var nytt världsrekord. Fram till 1956 tillverkades 661 exemplar. Sverige låg vid den här tiden på fjärde plats i världen när det gällde flygstridskrafter. På F 6 fanns versionen A29 1953-57.

Saab 32 Lansen var ett tvåsitsigt plan som kom att bli ett allroundplan och tillverkades i 5 olika versioner. Under åren 1952-60 tillverkades 450 st. Av attackversionen tillverkades 284 ex. På F 6 fanns A32 Lansen 1957-58.

Saab 37 Viggen var ett ensitsigt enhetsplan som tillverkades i flera versioner där navigatören ersatts av en centralkalkylator. 149 st AJ37 levererades till flygvapnet. På F6 fanns de 1978 till nedläggningen.

Naturligtvis har även andra flygplanstyper tillfälligt gästat fältet. Även större transportplan av typen Herkules har landat någon gång. Fallskärmsjägarskolan har övat luftlandsättning av trupp på fältet vid något tillfälle.

Efter kriget

I takt med att flygplanen utvecklades ökades kraven på banor och installationer. 1953 anlades den stora banan som är 2000 m lång och 40 m bred och av betong vid sättpunkterna, där planen landar, och i övrigt asfalt. Bränsle och ammunitionslager byggdes ut. Som mest fanns 20 st. bränsletankar om vardera 100 kbm under jord, Några. vid landsvägen till Lagerfors och flera vid Välsmon i Ryholmsskogen samt några i anslutning till flygfältet. Ammunitionslager fanns i skogen öster om fältet i anslutning till vägen till Ekeskogs kyrka och vid torpet Hoxa i Gäddenässkogen. Ett femtontal uppställningsplatser ordnades i skogskanten utmed vägen mellan Nohlgården och Fimmerstad. På ett par uppfördes  hangarbyggnader som var elektrifierade för att service och underhåll  skulle kunna utföras under tak. På en platta fanns förankringsanordning så att flygplansmotorerna kunde provköras stationärt. I skogen på åsen öster om samma vägsträcka fanns byggnader, baracker, för förläggning och administration. Ett flertal sådana byggnader fanns även i den skogsbevuxna östra delen av fältområdet, här med tonvikt på lager och förvaring av materiel. Ladvärn var en form av större, oisolerade träbyggnader med dörrar anpassade till vad som skulle tas in. På ett sådant kunde sidoväggen fällas så att hela flygplan kunde tas in för underhåll. Några av dessa finns fortfararande kvar.(Se även kartbild)

När det gäller installationer var fältet elektrifierat med uttag på flera ställen för lokal belysning. För flygledning användes portabel utrustning som vid behov kunde flyttas till andra fält. Nu användes fältet i huvudsak av repetitionsförband men det förekom att större plan kunde gå ner här. Banan skulle vara i sådant skick att den när som helst skulle kunna brukas vid behov av t. ex. nödlandning.  Här fanns alltid en platschef med några värnpliktiga för underhåll och tillsyn av banor och anläggningar.

I början på 1960-talet byggdes vid Södra Rud 1.5 km väster om fältet ett skyddsrum som senare utvecklades till en kommandocentral med förläggning för piloter och bevakningspersonal i containrar under jord som var förenade med tunnelgångar. Den del som rymde kommandocentralen finns fortfarande kvar

Under krigstiden tog de intilliggande jordbrukarna höskördar på Fältet. Senare blev det bete med får. En vallpojke med vallhund var tidvis anlitad. Slutligen arrenderades marken ut till spannmålsodling. Endast utmed startbanorna var marken bevuxen med gräs. Paul Nilsson i Sörgården Mockeltorp var tillsyningsman och kontaktperson för ortsbefolkningen. När F 6 i Karlsborg avvecklades 1993 övergick huvudmannaskapet till F 7 i Såtenäs.

Avveckling

Som nämnts i inledningen har utvecklingen gjort att den här typen av beredskapsflygfält minskat. Detta ledde till att beslut togs om att avveckla anläggningen i slutet av 1990-talet. Installationer avlägsnades.  Mark med startbanor och byggnader inlöstes av intilliggande markägare. Efter 60 år i rikets tjänst vajar åter säden på markerna. Endast startbanorna minner om krigstider som vi lyckligtvis inte blev så berörda av. Där ordnas nu fredligare verksamhet i form av Streetrace ibland och då är det inte krutrök utan gummi- och bensinångor som svävar över fältet.

Sammanställt av Holger Larsson

Källor:

Intervjuer med Olle Norberg och Kurt Paulsson som varit Baschefer här samt Astrid Gamalielsson f Nilsson. 
Moholmsbygden 1989.
Svenska militära flygbaser av Bernt Törnell och andra hemsidor på Internet.

 

      

Fallskärmsjägarna övar på fältet. Skattegården och Sörgården i Mockeltorp i bak

A29B Tunnan, ett flygplan i världsklass. På F6 1954-57

(Tillbaka)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

This Web Page was Built with PageBreeze Free HTML Editor